Aftonbladet – 12 maj 1859, sida 2

SR NT sen mellat närmäfe hvarandra belägna orter. Sattes portot t. ex. till I rdr 50 öre, blefve tilljs ökningen för de kortare afstånden ej så kännbar, men nedsättningen för de större deremot så betydlig, utt en stor tillväxt i korrespondensen med al!l säkerhet vore att emotse. Ett sådant porto skulle tillåta telegrafens anlitande för alla underrättelser vid hvilka fästades någon vigt; och ehuru vi tro, att det på samma gång är nog bögt för att afhålla från ett så alt säga otidigt begagnande af telegrafen för obetydliga och ovigtiga meddelanden, se vi likväl mgen fara vid om antalet äfven af sådana meddelanden skulle ökas huru mycket som helst; ty det är otvifvelaktigt, att om korrespondensen så betydligt tillväxte, att sträckandet af nya trådar på vissa linier och anställandet af nya tjenstemän på åtskilliga stationer blefve nödvändigt, skulle kostnaderna derför fullt ersättas genom ett porto, utgående med 1 rdr 50 öre för enkel depesch. Sådana tillökningar i telegrafverkets personal och materiel behöfde nemligen icke föranleda någon tillökning i den storartade apparat af högre embetsmän, som med sina talrika inspektionsresor c. oproportionerligt tynger på telegrafverkets budget och i icke ringa mån bidragit till de ofördelaktiga finansiella resultater, som verket de sista åren lemnat. Men äfven om man icke skulle tilltro sig att för närvarande sätta det gemensamma portot lägre än hr finansministern föreslagit. anse vi denna reform vara förbunden med så väsendtliga fördelar i jemförelse med hvilket som helst af de föreslagna krångliga zonsystemerna, att vi vilja hoppas att hr finansministern och regeringen icke låta afhålla sig från dess genomförande genom de betänkligheter och. invändningar, som tvifvelsutan äro att vänta från telegrafstyrelsen, hos hvilken åtminstone under sista riksdag förefanns ringa benägenhet för det gemensamma portot, enligt hvad man kunde finna vid behandlingen på riddarhuset af hr R. v. kremers motion i ämnet. Finansministerns skrifvelse. som meddelas i gårdagens Posttidning, lyder sålunda: Till ehefsembetet för telegrafverket i riket! Vid granskoingen af det förslag till nytt reglemente för svenska telegrafverket, som chefsembetet med underdånigt memorial den 24 sistlidne Februari till K. M:t ingifvit, har hos mig uppstått någon tvekan, huruvida icke i afseende ä den inhemska telegrafbefordringens taxerande någon lämpligare grund möjligen kunde följas, än den föreslagna. Enligt chefsembetets förslag skulle nemligen denna grund bestå deruti, att portosatserna för de olika afstånden bestämdes efter en ny indelning itelegrafzoner, öfverensstämmande med den s. k. Brässelkonsentionen, och genom fördubbling af det lägs:a, eller enkla portot för första zonen i förhållande till antalet af genomlupna zoner. Men ett sådant system kan, enligt min tanka, ej fritagas från den anmärkningen, dels att det är tem ligen inveckladt och derföre medför större besvärlig het vid tillämpningen, dels att derigenom, i ett så vidsträekt land som Sverge, telegrafförbindelsen melan aflägsna orter på ett ganska tryckande och måhända ej heller billigt sätt betungas, såframt ej beeynnelseportot sättes så lågt, att detsamma skäligen san anses understiga hvad som tnder alla om tändigheter med rätta torde böra betalas för en telegrafbefordring. Förutom den större invecklingen och det ökade arbetet, vid uppbörd och redovisning, skulle en dylik fördelning i zoner af omvexlande inbördes ufständ från 10 till 40 mil — och hvilkas antal, för att omfatta rikets hela utsträckning, måste ökas ända ill 8 — otvifvelaktigt medföra betydlig svårighet för hvar och en att, utan anlitande af en tariff eller karte med uppdragna skiljelimer, beräkna kostnaderpa för telegrafering mellan särskilta inrikes orter. Och dessutom, egär sjelfva mottagandet och expedierandet af ett telegram, utan afseende å adressortens afstånd, påkallar tjensteåtgärder, gemensamma för all dylik orrespondens, vill det synas, att äfven ur billigbetens synpunkt det ej vore fullt välgrundadt om väglängden ensam toges i beräkning vid portot: bestämmande: hvarigenom dessutom den dryga af giften för teiegrafering på längr. håll måste verka afskräckande och hämma förbindelsen mellan landets vidt åtskilda delar, Bnder det en jemförelsevis allt för ringa kostnad för telegratering mellan närbelägna orter — der i allt :ali tillgången på andra kommunikstionsmedel vanligen är större — innefattär tockelse till denna inrältnings begagnande för medtelanden äfven af så ringa vigt, att deras fortskaffande icke varit vid anläggningen afsedt, eller eps sör upptaga tiden för angelägnare telegrammers be sordran. Utan tvifvel skulte de anmärkta olägenheterna, så i ena som andra hänseendet, fullständigast afhjelpas genom antagandet af ett enda gemensamt telegrafvorto för alla distanser inom landet, De fördelar och den allmi tillfredsställelse, som Atföljt inföandet af ett lika medelporto för brefs fortskaffande ned posten, äro redan af erfarenheten bekräftade sch det har symtsmig icke omöjligt, att samma grund: sats skulle kunna med framgång tillämpas äfven på den inhemska telegrammibefordringen. Den endabeänklighet af vigt, som dervid möter, torde vara, å ena sidan, att om medelportot sättes allt för lågt skulle telegrafverket gå i mistning af den inkomst, som för inrättningens bestånd är nödvändig, och len andra, att om detta porto blir för högt, skulls ierigenom korrespondensen på de kortare distanserna olifva allt för mycket betungad. I begge dessa hänseenden vill det likväl förekomma mig, som skulle ystemets tillämpning hos oss ioke möta några oötvervinnerliga svårigheter. Fs; om det gemensamma vortot bestämdes t. ex. till 2 rdr rmt för enkelt te iegram, så torde, så vidt jag af tillgängliga handlingarkan finna, genom förändringen icke någon minskning utan tvärlom — oberäknadt den förhöjda inkomsten för framtiden, af uiländska korrespondensen .— jemväl sf den inhemska någon tillökning i verkets nuvarande inkomster uppkomma; och ej heller lärer det vä skäligen kuora anses att 2 rdr vore något öfverdrif. set högt pris för ett telegram, äfven på de kortar: ufstånden, synnerligast då i sammanhang dermed vunnes den förmånen, att vid telegraferiug på de längre distanserna en högst väsentlig nedsättning i kostnaden åtnjötes. Det är visserligen sanut, at: inder sådana förhållanden eu kanske ej obetydlig niasknivg i den korrespondens, som förekommer mom den nuvarande första zonen, dervid portot nuv år endast i rdr, kunde vara att metse, men dels sorde denna minskning måhända mera än till fullc komma att uppvägas genom den lifligare förbindelse som skulle uppstå på de längre afstånd:n, dels bör ifven bemärkas, att, enligt chefsembetets nya förslag till taxa, portot för alla distanser mellan 10—25 mil, i allt fall skulle höjas från I rår till 1 rdr 60 öre, ser att under sådana omständigheter en ytterligare 4iflökn ing af 40 öre ej borde, ens för denna klass af träl kacter. vara af särdeles betydenhet, då fråge 1 ar Ae det af ett så stort ändamål som ev