Aftonbladet – 12 maj 1859, sida 2

I betraktande deraf att sjörätten, under krigstid, inge varit föremål för beklagansvärda.tvistigheter; att osäkerheten om rättigheter och skyldigheter i letta afseende gifvit anledning till olika uppfattning ; rån de krigförande och de neutrala makternas sida, waraf kunna uppstå ej allenast allvarsamma stridigeter, utan äfven uppenbar strid; att således det är förmånligt att rörandeen så igtig fråga öfverenskomma om gemensamma stadsanden; vatt de i Paris församlade befullmäktigade ombud cke bättre anse sig kunna motsyara de afsigter, wvaraf deras regeringar äro lifvade, än derigenom utt de söka att för de internationella förhållandena detta afseende stadga vissa orubbliga grundsatser, shafva de befullinäktigade ombud, hvilka underecknat traktaten i Paris af den 30 Mars 1856, i konferens församlade och behörigen dertill bemynligade, öfverenskommit att underhandla om medlen ill detta ändamåls ernående, och sammanstämmande intagit följande förklaring: 1:o kaperier äro och förblifva afskaffade; 2:0 den neutrala flaggan skyddar fiendtligt gods, med undantag af krigskontraband ; 3:0 neutralt gods, med undantag af krigskontravand, skall icke vara underkastadt beslag, äfven under fiendtlig flagg; 4:0 för att vara förbindande, måste blokader vara verkliga, det vill säga upprätthållna af en styrka, tillräcklig att förhindra all gemenskap med fiendens stränder. De befullmäktigade ombudens regeringar förbinda sig att meddela denna förklaring till de stater, hvilka icke deltagit uti kongressen i Paris, och att inbjuda dem att dertill ansluta sig. Öfvertygade derom, att de grundsatser, hvilka här blifvit uttalade, med tacksamhet skola öfver hela verlden upptagas, betvifla undertecknade fullmäktige icke att deras regeringars bemödande att göra dem allmänt gällande skola krönas af den fullkomligaste framgång. sDenna förklaring har och får icke bindande kraft för andra makter än dem, som afslutat eller komma att biträda densamma.s Posttidningen tillägger: Till K. M:ts regering blef denna förklaring meddelad af kejserl. österrikiska härvarande beskickning den 26 Maj, af kejserl. franska den 27 Maj, af kejserl. ryske den 31 Maj samt af k. storbritanniska och k. preussiska beskickningarna den 2 Juni 1856. Uti de, på befallning, under den 13 sistnämde månad, härå aflåtne svar meddelade d. v. statsministern för utrikes ärendena, h. exe. frih. Stjerneld: att då de uti 2:dra och 3:dje artiklarne af ofvananförda förklaring uttryckta grundsatser, genom hvilkas tillämpning sjörätten för framtiden kunde anses bestämd, i alla tider varit erkända och försvarade af Sverge, som vid mera än ett tillfälle bemödat sig att deråt skänka gällande kraft, kunde H. M. konungens af Sverge och Norge regering så mycket mindre draga i betänkande att erkänna deras nytta och rättvisa; samt skyndade derföre att dertill ansta sig, och att tillika förklara, att, med uppskattning af de giltiga-skäl, som föranledt antagandet af 1:sta och 4:de punkterna af ofvanberörde förklaring, K. M:ts regering likaledes antog dessa punkter, utan något förbehåll, och med erkännande af oskiljbarheten af alla de grundsatser, hvilka uti denna förklaring blifvit införda. Officiel underrättelse härom infördes i Postoch Inrikes Tidningar för den 18 Juni 1856. Häraf synes att de förenade rikena, lika väl som England, hafva rättighet att se dessa grundsatser tillämpade; men vi böra tillägga, att ingen anledning till tvifvel om alla makters beredvillighet att dem erkänna synes vara förhanden. Hvad som ytterligare är egnadt att bestyrka denna, är att, — såsom vi med full tillförlitlighet känna, — härvarande utrikes-departementet i förgår från kejserl. franske chargå-daffaires erhållit officielt meddelande derom att H. M. kejsaren af Frankrike anbefallt befälhafvarne för sina trupper och flottor att på det noggrannaste respektera neutrala makters landamären, handel och sjöfart, äfvensom att iakttaga — med afseende å de stater, som dertill anslutit sig — de grundsatser, hvilka genom kongressens i Paris förklaring af den 16 April 1856 blifvitstadgade.