Aftonbladet – 10 maj 1859, sida 2

pel Harald och Anna samt utförde vid god röst ch på ett särdeles berömvärdt sätt en aria ur Spohrs ( Faust samt Mozarts kantat. Orden till denna kan, äro skrifna af en viss Ziegenhagen, en förmögen köpman i Hamburg, som genom läsning af encyklojedisternas och isynnerhet Rousseaus skrifter iotogsaf rerldsförbättran planer och tillsände Mozart sitt idtsväfvande poers, med begäran, att d 1 tta musik dertill, i hvilken beg ande Mozart synes hafva blifvit mera e 1e goda, välmenände afsigterna ön af den något besynnerliga poesien. : Af violinisten hrF. Book spelades Iionards förut : j bekävta Fantaisie militaire på ett särdeles förtjenstfullt sätt, som fördelaktigt vivtnade om de betydliga framsteg deone unge artist redan gjort och som tillskyndade honom många applåder och framropning: Hofkapellets förträffliga utförande af de trenne ;! olikartade, men hvar för sig så särdeles intressanta ;: ouverturerna till sFaust af Spohr, Idomeneo och! nSargino, är förtjent af lifligt erkännande. i Om hr Walin icke hade den tillfredsställelsen att! se sin väl anorduade konsert så talr kt besökt som han med skäl hade bort kunna hoppas, så har haj åtminstone genom dess vackra program. gjort. sig hvarje vänsaf god och skön musik förbunden, Kon-; serten sbevistades af enkedrottningen, kronprinsen, kronprinsessan samt prinsessan Eugenie. H I — Hr H. Lindsten, som är elev af -musi kaliska akademien och som under vintern jemte -hri Lindmark, Pettersson och Söderman deltagit i de omtyckta qvartettsoireerna, gaf i söndags middag en matine i musikaliska akademiens lokal, som tyvärr ej heller var synnerligen talrikt besött. Matinegifvaren spelade violinkompositioner af Rode och Day: deltog i en duo-concertante för piano och violin af Mendelssohn, hvaripianostämman på setts förtjensttullt sätt utfördes af hr A. Hultgren, samt slutligen såsom -primarius i Haydns intagande D-mollsqvartett. Hr Lindstens föredrag utmärkte sig genom anspråkslöshet, skicklighet-och mycken omsorg, hvilket allt bör berättiga till-vackra förhoppningar, och som tillvann honom ett välförtjent bifall. AF tvenne musikvälskarinnor utfördes ett par sölosånger, som hördes med nöje. — Den af hrr F. Sjöberg och J. A. Ah j ström med biträde af andra gardets musikkår sam typografiska och folksångföreningarne i söndags af con-gifna konsert bevistades af ett så stort antal åhörare, som beqvämligen kan rymmas i nedra börssälen, hvilken utan tvifvel är hufvudstadens i akustiskt hänseende fördelaktigaste musikrum. De talika och måncstämmiga ensemblestycken af både intrumentåloch vokal art, som denna afton förekom mo, gingo öfverhufvud taget med mycken jemnhet och sammanhållning Ett tydligare angifvande och iakttagande af de ställen, der ett diminuendo borde inträda i sången, hade dock understundom varit att önska: Utom tvenne bekanta vackra folkvisor samt de alltid intresserande och lifvande Bellmanssångerna, må nämnas en frisk och behaglig Vårsång af Ternberg, en melodiskskör, kallad Sverge, af J. A. Ahlströmysamt en särdeles karakteristisk Alpsång. Ibland instrumentalnumren torde den vackra bönen ur Crusells opera Den lilla slafvinnan i främsta. rummet böra omnämnas. Dessutom utfördes åtskilliga klarinettsoli af hr F. Sjöberg med den precision och synnerliga omvårdnad, som utmärka hans flärdlösa föredrag. Stämningen bos åhörarne tycktes ganska tifvad, och åtskilliga af sångerna begärdes och gåfvos omigen. — Mindre teatern gaf i går afton enrepresentation till förmån för dess orkesters ledamöter, hvarvid-hr Kellermänn benäget lofvat biträda meden violoneell-solo. Hr Kellermann spelade emellertid icke blott en, utan tvenne, nemligen en romans af Spohr samt sin egen Souvenir de Vilna. Hr Kellermanns ej mindre tekniskt mästerliga än genialiska föredrag belönades med ett entusiastiskt och stormande bifall, och efter att hafva blifvit tvenne gånger framropad, hade -hr Kellermann -den sartigheten att spela den förstnämda romansen omigen, -—-. Affischen tillkännagaf att det var sista -gången hr Kellermann uppträdde. Kunna omständigheterna verkligen vara så missgynnande, att den talangfulle konst nären, som blött gifvit en soir6 för egen räkning härstädes, skulle nödgas härifrån afresa, utan att kunna gifva någon afskedskonsert? Hr Lindmark spelade Beriots sjunde violinkonsert med den skick lighet och Omsorg, som man tillförene iakttagit i hans föredrag af denna komposition. Dessutom gafs Offenbachs operett Le violoneux på svenska språket ufider namn af Byspelmannen, hvari ml Ro sendahls lifliga spel vann erkännande, samt för för! sta gången: en komedi, kallad Enalltför lycklig mans, af pseudoöymen Jeremias Munter. Den lilla pjesen; som utfördes med ett särdeles godt samspel, -tycktes rätt mycket underhålla: och roa publiken. Aftonens prestationer börjades med Beethovens ouvertur till Prometheus och afslöts med en rikhaltig samling af svenska folkvisor -och folkdansar, harmonierade och instrumenterade med mycken smak och urskilning af Mindre teaterns skicklige orkesteranförare, hr Aug. Söderman, och utförda med en liflighet, precision och -nyansering, som -lända såväl anföraren som de spelande till mycket beröm. En egen omständighet var att, midt under det mången förnöjdes af de fosterländska folktonerna, en riktig folkvandring begynte ifrån amfiteaterns bänkar, som redan stodo till hälften tomma innan musikstycket var slutadt; och genom hvilket tidiga, el:er Å: ordets bokstafliga bemärkelse otidiga aflägsnande, de qvarvarande icke så obetydligt stördes. ———