Aftonbladet – 10 maj 1859, sida 2

MUSIK. Hr Rudolf Walins konsert å kongl. teatern sistlidne lördagsafton intog utan tvifvel ett utmärkt rum ibland de musikaliska tillställningar, som förekommit under denna säsong, såväl för det väl valda och värderika programmet idess helhet, som, och kanske allramest för upptagandet af åtskilliga musiknummerur Paörs sSargino nemligen, utom ouverturen, en aria, sjungen-afnill Michal, en duo; utförd af mil-Walin och hr Strandberg, samt-en trio, föredragen af mill Michal, hrr Strandberg och Walin. Det är nu omkring trettio år sedan denna förträffliga opera gafså Stockholms kongl. teater, och nära nog dubbelt så lång tid sedan den komponerades, men likväl ljuda ännv dess toner friska, lifvande och hänförande. Då Paör, som var född i Parma, ännu endast skref för Italiens teatrar; hade han valt Ci arosa, Paisiello och Guglielmi till förebilder, men sedan han 1797 blifvit kal lad till Wien, och der fick höra Mozarts musik, har man anmärkt en märkbar förändring i hans kompositionssätt: hans harmonier blefvo kraftigare, hans instrumenteriog rikare och hans modulationer mera varierade, och det var först några år-derefter, som II Särgino såg dagen. Då vi omnämna denna inflytelse af Mozarts, musik på Paör, torde vi redan i angifvandet af dess verkningar hafva förebygt allt missförstånd i uppfattningen deraf, så att ingen må föreställa sig, att Paör sökte slafviskt efterhärma det ändligt egendomliga hos Mozart,som för -enhvar utan tvifvel skulle aflupit-fruktlöst; imitationen inskränkte sig till en rikare och mera omvexlande behandling af formen. Också förnams af dessa särdeles intressanta fragmenter ur Sargino, att deras upphofsman, i l khet med Mozart, af naturen blifvit begåfvad med denna fina estetiska instinkt, som attraherar det harmönisktsköna, likasom den repellerar de disharmoniska inkonsedvenserna, och att han åt sina skapel ser förmått skänka en sjelfständig prägel, hvaraf intrycket låter sig bättre kännas än beskrifvas. Utom den djupa. känsla, som uttalar sig i de helgjutna, sköna melodierna af denna musik, ligger det något deri, som rhan måhända närmast kunde förlikna vid det lätta, ädla, på en gång naturliga och konstsköna behag, som. röjdes, och som ännu i dag prisas såsom oupphunnet, i den grekiska antikens konstskapelser. Utan tvifvel skulle denna operas återupptagande vara af stort intresse för musikens vänner. MN Michals högst utmärkta föredrag af den herrliga arian belönades med: framropning och stormande bifall. Af Mozarts sldomeneo R di Creta osia Ilia e Idamante;-såsom. titelnslyder på pater Varescostibretto, gafs den präktiga. ouverturen, som torde mest närma sig den fill Titus, ibland-Mozarts öfriga ouverturer, samt: den mästerligt sammansatta qvartetten emellan Idomeneo, Elektra, ia och Idamante, sjungen af fru Strandberg, mmll:na Walin och Gelhaar samt-hr Dahl-Sren. Konsertgifvaren deltog jemte hr Arlberg isen måhända mera om mycket lofvande än redan fullt utvecklade anlag vittnande duo ur br Aug, Södermans sång