Aftonbladet – 9 maj 1859, sida 3

Hvad då för lycka? frågade Moss undrande. 2 Jo, pappa, Emilia nämde någonting om fadderssapl Säger du det... Nå, det kom då fan så väl till pass, supponerar jag, för det, som jag ärnar. Men hvad är det då pappa ärnar? Under hela vägen har pappa icke sagt ett endaste ord; och det har jag i mitt hjerta hållit pappa räkning för. Gifve Gud att denna dagens morgon kunde för alltid utplånas! Men hvad är det pappa har i hufvudet? Trots mitt eget sjunkna mod undrar jag ändå deröfver. Vänta, vänta, du får väl höra! Jag skall muntra dig med något annat, mitt barn, sedan det första slog felt, som vi aldrig vidare tala om... Men se här ha vi hu både mannen och hustrun. Hjertligt välkommen, herr Mossl ,Gratulerar, herr Hjelm! Jag går rakt på saken, som mitt lag är. Dotter min hörde nyss en nyhet af ungafrun, och jag lyckönskar än en gång af hela mitt bjerta — det kan aldrig slå felt, supponerar jag, att det icke blir en sonp. Tack, herr Moss — den lyckönskan var så varm, att jag kände den i mitt eget bjerta. Och med Guds bistånd och träget arbete skall jag slå mig igenom så pass, att vårt barn icke får känna nöden från början. i Jag har hört talas om att man kan bjuda i sig sjelf till fadder. Låter det sig göra ? Hvem eljest skulle det vara, herr Moss... i Och gubbarne på Utklippan måste vara med i till tack och heder för den tjenst de gjorde i mig. Men om icke Majken haft sin kloka hand med i spelet, så häde de kunnat sitta på Ufklippan tills tinget varit slut?, Skötte dotter min om det der?, Pappa vet ju att Gudmar sökte upp de