Aftonbladet – 7 maj 1859, sida 3

däg, och gud gifve att det måtte bli det! beg:fver man sig (pour causel) till fots till presten; sjelfva konfirmationsdagen åker man till kyrkan, om man ej är rent pauvre, och det är en antagen sed, som ej gerna brytes, att medan man eljest kan åka till hvad högtid-eller till hvad som helst i vanlig droschka med en häst, består man sig denna dag landå med två hästar. Ungherrarne ses dessutom annandagens eftermiddag begifva sig i hela skaror ut till: Fredriksborg, Sommerlyst eller andra glada ställen, för att taga sig ett litet konfirmations-rus. Redan i söndags var första konfirmationsdagen af de tre, trenne söndagar efter hvarandra, som här i vissa folkrikare församlingar ega rum; jag har också redan varit på en konfirmationsbal och skall i-dag å stort konfirmations-chokolad hos en viss nöfverstelöjtnant och — sockerfabrikör. Detta har du nu för i dag att börja med. Jag har redan, skrifvit papperet fullt på kors och tvärs och får ej ens plats för mera, än initialen af mitt namn: H. Mera snart. Postscriptum. Jag tager dock en liten lös papperslapp till för att kunna bringa -dig en hälsning från vår gemensamma väninna i Bombay. Jag har just nyss haft bref ifrån henne. Du kan tro, hon skrifver en rolig blandning af engelska, som ju är hennes modersmål, med svenska, som hon dock alltid tycker så mycket om sedan sin barndom i Stockholm, sam litet danska från hennes vistande de sednare åren bär i Köpenhamn, Det är en komplet: angloskandinaviska. Hon berättar mig om halsaisonen i Bombay. Det är i hög grad pi kant. Hon dansade alltid gerna, den lilla J S., och hon gör det än som fru A. Den första balen, som i vinter gafs i Bombay, var ai —murare-korporationen! Den var litet smixed men mycket liflig och upprymd. Balsalen — skrifver hon -företedde en brokig, bland