Aftonbladet – 7 maj 1859, sida 3

jJonsson ansåg såsom ovilja, icke förelupit förr än defter första ransakniugen, då Jonas Jonsson itidnindT arne låtit införa en artikel, hvarigenom han sökte Åådagalägga att det vore han och ingen annan som tagit reda på brottslingarne, och hr Hjertquist förklarade, hvad Jonas Jonsson nödgades medgifva, att denne sistnämde aldrig för hr Hjertquist oratalat att Bock för Jonas Jonsson erkänt sig hafva några penningar undangömda. Härefter bördes arbeiskarlen Peter Johansson Bock och berättade: att hans broder Sven Bock sistlidue trettendedag jul kommit hem till Peter och varit i mycket bedrötvad samt slutligen omtalat sin delaktighet i poströfveriet, och att han hade penningar gömda dels i buteljer, som bliivit sänkta, och dels uti en myrstack strax bredvid sina hus. De på sistnämde ställe förvarade penningar bad Sven att Peter måtte uppsöka, emedan de i annat fall snart blefve förstörda, men härtill hade Peter icke velat samtycka, utan sagt till Sven att sjelf uppgifva dem vid blifvande undersökning. Sedermera hade Peter icke hört någonting härom, förrän han efter andra ransäkningstillfället af hustra Bock erhållit förebråelser för det han hemligen skulle hafva ur myrstacken borttagit penningarne. I förargelsen häröiver hade Peter begifvit sig till myrstacken och, bland der kringkastade frusna stycken af stacken, funnit en trasa framsticka, som vid närmare undersökning befanns vara en vante, innehållande penningar. Härmed begaf han sig till broderns bostad, der han i hustru Bocks systers, förutnämda Johanna Maria Petersdotters, närvaro undersökte penningarne, då det befanns vara tvenne sedlar å 50 rår och 51 å 10 rdr, eller tillsammans 610 rdr rmt. Hustru Bock vår då icke hemma, hvarföre Peter gömde penningarne i stugan, från hvilket gömställe de sedermera åf honom framtogos och öfverlemnades till hustru Bock, med tillsägelse att framlemna dem till kronolänsman Hjertqvist, hvilken tillsägelse en tid dere! ter förnyades, då bustru Bock anmodade Peter att medtaga en sedel till vexling i Mönsterås, dit han då skulle begifva rig. Då Peter Bock vid påföljande ransakningstillfälle erfor att penningarne icke blifvit framlemnade, hade han frågat hustru Bock om orsaken härtill och derpå erhållit till svar, att penningarne blifvit af henne uppbrända; men en tid derefter hade hustru Bock kommit till Peter och omtalat att hon gömt penningaroe ute å marken och att de derstädes blifvit bortstulna, samt begärt råd huru hon borde förhålla sig.Sedan dess hade Peter icke sig bekant något annat om penningarne, än att han hört omtalas det de en morgon skola blifvit funna på kronolänsman Hjertquists förstugubro. Hustru Bock förnekade svågerns uppgift, att hon vidtalat honom vexla någon sedel eller att han uppmanat henne att framlemna penningarne, utan hade han deremot tillsagt henne att icke göra det. Johanna Maria Petersdotter erkände att hon, jemte sin syster hustru Bock, letat efter penningarne i myrstacken och att hon varit tillstädes då Peter Bock hemkommit till Sven Bocks bostad och der torkat penningarne, som varit våta, och, under det hav räknat dem, sett efter att ingen främmande person kom in Eon hade hört systern för Peter upprifva att penningarne vore uppbrända och då vetat att de voro gömde ute äå marken, ehuru hon icke hade sig bekant gömstället. De tillrättakomna penningarne igenkändes af bröderna Sven och Peter Bock. Ynglingen Carl August Nisson (tille Knös kallad) som varit af hustru Bock misstänkt att halva upphittat penningarne, förnekade detta, men erkände att han, några dagar efter det Sven Bock blifvit häktad, ä det ställe der en af de buteljer, hvaruti Bock gömt penningar, blifvit vid upsökandet sönderslagen, hittade en sedel å 10 rdr, hvilken han kort derefter begärt att få vexla hos mjölnaren Pesersson i Staby. På Peterssons fråga hade Nilsson omtalat sin åtkomst af sedeln, och då Petersson icke kunnat vexla dennsamma, hade Nilsson, som sjelt icke vågade härmed göra flera försök, lofvat 24sk. om Petrssons minderärige gosse finge gå på annat ställe och verkställa vexlingen. Härpå hade Petters son ingått, men innan gossen kom tillbäka tillsagt Nilsson att fer besväret erlägga 1 rdr rmt, hvilket också skett. Sedermera hade Nilsson lemnat hälften at återstående 9 rdr till sin äldre syster Johanna Nilsdotter, som varit med då Nilsson hittat sedeln och således afvetat hans åtkomst dertill. Ransakningen uppsköts till den 25 i denna, månad och Peter Johansson Bock förklaradesgpå åklagarens yrkande, skyldig att genast träda i häkte, men enahanda yr-ande. mot Johanna Maria Petersdotter och ynlingen Nilsson kunde icke bifallas. (Barometers).