Aftonbladet – 7 maj 1859, sida 3

En missräkning: Ett brudpar hade infunnit sig i romersk-katolska kapellet i Limerick, för att sammanvigas; men den glade Lothario saknade i det afgörande ögonblicket mod, och då han tillfrågades om han ville taga ladyn till sin äkta maka, förblef. hans tunga liksom fastlåst. Tadyn, som förut rod nat af blygsamhet, blef nu karmosinröd af förtrytelse; men den tillimnade äkta mannen stack i hen nes hand en 20-punds not för att läka hennes sårade känslor. Hon hade nog förstånd att taga emot penningarne, och då hon tyckte det vara synd att hon skulle blifva bedragen och dessutom insåg att ingen tid var att förlöra, enär det var sista dagen i fastlagen, vände hon sig från den vankelmodige älskarea och frågade en ung man, hvilken såsom vittne bevistade ceremonien och med hvilken hon förat var bekaht, om han ville taga henne till äkta. Han antog förslaget, och sedan de nödiga formerna voro undangjorda, fullbordades vigselceremonien. Vid dess slut framtog den unga bruden ur siviscka 2000 pund och -öfverlerhnade dem tillika med de nyss erhållna 20 pynd till sin nya herre och man. Mån kan tänka sig den fordne älskarens förvåning och harm, hvilken, såsom det ville synas, hade aukvutit förbindelsen på grund af ryktet om den unga damens pengar och ryggat tillbaka i sista ögonblicket, då några penningar icke före äktenskapet visade sig. För att ytterligare öka hans förtrytelse utropade den unge äkta mannen; Ah, ni-har förlorat på affären.