Aftonbladet – 6 maj 1859, sida 3

att Isberg och Lewerin derefter för vittnet omtala ;Jatt kapten Brogren, då Isberg åf illamående ck förmått deltaga i arbetet, gifvit Isberg med hander Je!t slag för mun så att näsän gått i blod; att vitt Inet, som haft sitt arbete i lastrummet, sednare på eftermiddagen hört ett anskri, i anledning hvara matrosen Pettersson sprungit upp å däck samt v sin återkomst till lastrummet omtalat, att han set Isberg ligga baklänges och att kapten Brogren, : detsamma Pettersson kommit å däck, hållit en spak i ena handen, men genast kastat den ifrån sig; att Isberg samma dag på aftonen äfven för vittiet omtalat, att han fått slaget af spaken, som träffat på vänstra sidan af bröstet; äfvensom Isberg sedermera till vittnet yttrat, att kapten genom de honom tillfogade slag förderfvat hans bröst. Bland de hittills: afhörda vittnen har väl således ingen sett att kapten Brogren tillfogat Isberg slaget med : spaken , men de -omvittnade omständigheterna gifva en sådan styrka åt trovärdigheten af Isbergs berättelse, att äfven domaren, efter min tanka, bör känna sig fullt moraliskt öfvertygad. om -verkligheten af brottet samt. på grund af dennna öfvertygelse lemna bifall till mitt yrkande, att saken, i denna del, må leninas till framtiden, då den genom nu felande vittnen kan uppenbar värda. : Beträffande uppträdet i Straat-sunda åberopar jag Isbergs här ofvan antydda berättelse, hvilken, af talande omständigheter bekräftad, bör tillmätas bevisande kraft. Ett vittne, matrosen Lewerin, såg från sin ställnihg i vanterne kapten Brogren slå Isberg 12 å 13 slag med vedträd. Ett annat vittne, styrmannen Busch; spräng fram vid-Isbergs jemmerrop och såg kapten hälla ett vedträ i hvardera handen samt att Isberg vår blodig om näsa och mun; och hade Isberg vid tillfället yttrat, att kapten med reädträden slägit honom öfver bröstet och i ansigtet samt sedermera, att de slag kaptenen tillfogat honom förderfvat hans bröst. Ett vittne Lewerin, har således sett att kapten slagit Isberg med vedträd. Det andra vittnesmålet innefattar påtagligen detsamma. Busch hör Isbergs anskri, springer fram, set honom vara slagen, kapten håller ett vedträd i hvärdera handen. Med hvad annat skulle han då hafva slagit Isberg? Holmströms vittnesmål utgör äfven ett stöd för sannfärdigheten af TIsbergs berättelse-of hvad som tilldrog sig i Straat-sunda. Sammanlänkas bevisningen i denna del af målet på ett! logiskt-och följdriktigt sätt, så blir det för begreppet ovilkorligen klart och bestämdt, att kapten Brogren först genom flere slag af en tågända försökt att tvingå Isberg till ett, i hans dåvarande sjukliga tillstånd, lifsfarligt arbete, samt derefter, med afsemde jemväl å sättet och effekten, slagitIsberg med lifsfarliga vapen, hvartill måste hänföras hvarje tillhygge, som på det sätt och under de omständigheter, det användes, lätt kän förorsaka lifvets förlust eller, som egentligen är detsamma, påskynda en förtidig död, hvilket senare, enligt de 2:ne läkarnes-och kongl. sundhetskötlegii utlåtande, här varit fallet. Hvad beträffar Brogrens uraktlåtenhet att taga vård om den sjuke ynglingen, såvisär det sig att denna uraktlåtenhet i väsentlig mån: bidragit att påskynda sjukdomens dödliga utgång. Ej nöjd med ait, utan anledning,,endast-af -kittslighet och ett gement lynne, hafva slagit den sjuke gossen så att han blef till kroppens ädlare beståndsdelar af sjukdom hårdt angripen, lemnade han honom hjelplös; utan tillsyn och skötsel under hela månader och under gossens dagligen tilltagande plågor, andtäppa och repeterade blodspöttningar, och detta just vid den tid, då hjelp och skötsel som bäst behöfdes -och måhända kunnat uträtta något; nemligen under seglingen i de varmare luftstrecken, mellan Straat-Sund och S:t Helend; under sjukdomens första början. Om kapten Brogren ej kuhnat använda de läkemedel, som hvarje skeppsbefälhafvare vanligen förer med sig under längre sjöresor, så -hade. han. dock redan då kunnat förskaffa den sjuke en bättre boning och-en lämpligare kost, samt tillkallat läkare i de hamnar, der sådant lätteligen låtit sig göra. Utan allt tvifvel skulle dessa omständigheter bidragit att förbättra den sjuke, då ett motsatt förhållande ej kunde annat än i högsta grad förvärra hans tillstånd och gifva ökad fart åt sjukdomen: Under fortsättningen af hemresan, emellan S:t Helena och Linien, satte kapten Brogren den sjuke Isberg till ett, med afseende å hans dåvarande -helsotillstånd, lifsfarligt arbete, Hemligen att på en ställning utanför fartyget skura röstjernen, dervidhan, enligt 3:ne vittnens utsago, ständigt var utsatt för att blifva våt och hvarigenom han, på sätt styrmanden Busch intygat, blifvit sämre i bröstet och hostan tilltagit, -hvarjemte. hanblifvit mycket hes, och hvarefter kapten, enligt samma vittnes förmälan, då Isberg klagat sig sjuk, yttrat: det beKöfs ej annat än stryk,. Åberopande allt hvad under ransakningen emot rd Brogren förekommit, yrkar jag laga ansvar å honom såsom för begagnande af lifsfårligt vapen sarmmt att han; i öfverensstämmelse med, de allmänna grunderna för 2, 3 och 46 i 28 kap. missgerningsbalken, måtte -ådömaås full: niansbot eller deremot svarande fängelse vid vatten och bröd. De 19 slag kapten Brögren tillfogat Isberg dels med hand, dels med en tågända och dels med vedträn,; ärö bevisligen icke föranledda af någon felaktighet å Isbergs sida, utan innefattar Brogrens handlingssätt dervid, efter mitt förmenande, fulla egenskapen af nidingsdåd och edsörebrott, hvadan jag, jemlikt kongl. förordningen den 20 Januari 1779, härföre å honom yrkar ett års fästning och 100 dalers böter, förutom tveböte för slagen. Då kapten Brogren, efter hvad. hah sjelf tillprotokollet uppgifvit, endast aflagt2:drs klassens skepparecxamenyhvilken lägrecexamen icke berättigar till tjenstgöring såsom befälhäfvare åå längre sjöresor, föränlåtes jag deraf påstå Brogrens fällande till böter för det han gjort den ifrågavaradde: sjöresan till Ostindien. Slutligen påyrkar. jag att: kapten Brogren måtte illförbindas att lemna följande ersättningar, nemli gen godtgöra tullinspektor Isberg redan -erlagd pro: tokollslösen med tillsammans 47 rdr samt hvad son till lösen af återstående protokoller och utslag åtgår likbledes för utgifna ersättningar till vittnena Holmström 6 rdr, Hellman 5 rår 25 öre, Leverin 3 rdr Rihgholnr 10 rdr, styrmanen Busch 6 rdr, kallelsepennidgar vid särskilta tillfällen tillsämmans 7 rdr, allt riksmynt; för min svåger Isbergs och för mitt besvär af rättegången yrkas 150 rdr samma mynt, som anslås till sjömänshusets-fattigkassa. Stockholm den 1. Maj 1859. C. J. Carlstedt. — Allmänna åklagaren stadsfiskalen Silfversparre begärde del af slutpåståendet äfvensom de vidlyftiga habdlingarne i målet, för att: redan nästa mändag. till hvilken-dag målet åter utsattes, inkomma med sitt utlåtander Med anledning. af uppgiften i slutpåståendet, att Brbgren endast aflagt andra klassens skeppareexamehj nämner Dagbladet för i onsdags, att Brogren enligt företedda vederbörliga intyg; verkligen är sjökapten af 1:sta klassen, hvarom vi ansett oss börs upplysa. — Polisundersökningen angående det den 1; Maj af språkläraren Foroni mot balettmästaren-bund föröfvade våld fortsattes i dag vid middagstiden. Målsegånden, hr Lund, var personligen tillstädes-och-Foroni var från häktet upphemtad. En mängd vittner voro dessutom uppkallade. Några af dessa voro åberopade af Foroni, som önskade få dem hörda huruvida han plägat om aftnarne gå och vänta på någod utanför teatern: Polismästaren ansåg likvä: detta icke ha något med saken att göra och tillät ing frågor derom framställas. Om Foronis :förhål: lantle till hr Lund hade dessa vittnen föga eler intet!att upplysa, utomBdet att ett vittne vid något