Aftonbladet – 6 maj 1859, sida 3

som bära sign. Rättegångsoch Polissaker. Atalet mot sjökapten Brogren. Det af kärandens -rättegångsbiträde, häradshöfdingen Carlstedt, d. 2 d:s afgifna slutpåstående lyder fullständigt sålunda: Till Stockholms rådhusrätt! Då rådhusrätten, emot billig förväntan, icke tillåtit uppskof för afbidan af flera ännu på sjöresa stadde, till vittnen åberopade personers återkomst, måste, i följd af rådhusrättens föreläggande, jag, såsom min svåger tullinspektoren Isbergs rättegångsbiträde,i målets nuvarande :skick afgifva slutpåstående emot sjökaptenen Fredrik Julius Brogren, tilltalad för det han genom vårdslös, hård och omensklig behandling varit! vållande till jangmannen August Isbergs död. För den; som med någon uppmärksamhet följt ranakningen, ligger det för öppen dag, att: kapten Brogren, saknande en af de vigtigaste egenskaper för befälhafvare å fartyg, den nemligen af ett lugnt och värdigt beteende mot underhafvande, tvärtom, och utan att lägga band på sitt häftiga lynne, genom de ohyggligaste våldsamheter sökt ingifva respekt, samt att Brogren ej allenast är saker till :det nu åtalade brottet, utan äfven föröfvat detsamma på ett sätt, som väcker den djupaste afsky och gör det så myc ket mera till en oeftergiflig -pligt för den grymt misshatdlade ynglingens närmaste anhöriga, att med al! stränghet lagligen beifra brottet; som det är att -befara, att derest ett slikt förfarande en gång icke varder allvarligen bestraffadt, Brogren, för den oför: motade händelse att någon ånyo vågade anförtro honom makten och vården öfver andras lif och egendom, kunde genom enahanda grymheter blifva vållande till fleras misshandling och död samtderigeoom försänka ännu flera familjer i djupaste bedröfvelse och sorg. Det är genom ransakningen öppendagadt, att Brogren obarmhertigt slagit-och! missbandlat ynglingen Isberg just då denne. befann sig i ett sjukligt tillstånd och bad om förskoniug från förelagda arbeten; dem han äfmattighet icke förmåddes utföra. Kapten Brogren hade likväl, när han emottog August Isberg, som då var fullkomligt. frisk; gifvit sin lifliga försäkran att-egna ynglingen, som skulle göra sin första sjöresa, en mild och god behandling Under resan förekom (ingenting annat, som på naturlig iväg kunde hafva skadlig inverkan på Isbergs helsotillstånd, än att han i Samarang ådrog sig en lindrig förkylning ochatt har kort derefter fick frossan. Vid återkomsten. till föräldrahemmet befanns han dock angripen af ett ohjelpligt bröstlidande, och det: var, först på dödsbädden han? för de förtviflade föräldrarne yppade att kapten Brogren genom honom tillfogade svåra slag förderfvat hans bröst... Vid de allmänna reflexionerna öfver karakteren af kapten Brogrens shandlingssätt, vill jag erinra om en episod ur Isbergs, få dagar före sin. död i vittnens, närvaro afgifna berättelse, hvilken utom dess egen fullkomliga trovärdighet — ty ingen ljuger gerna på dödssängenr — i denna del är fullt lagligen styrkt. En morgon klockan 4, vid utgående från Batavia och i Straatsunda, blef Isberg af: kapten Brogren uppkallad ipå däck samt anbefald att lösgöra ett segel. Isberg. som de föregående dagarne besvärats af frossan ock äfven, synbarligen för alla, led af mattighet, bad kaptenen på det enträgnaste att slippa detta arbete, emedan han kände sig för svag att gå upp i vanterna. . Kaptenen, hvars ovilkorliga pligt. det är att omsorgsfullt vårda de Sjuka om bord, sökte i stället att med slag af enstågända tvinga den! arme gossen till:detta arbete, som med afseende på hans .dåvarande tillstånd, ovilkorligen måste anses förenadt med lifsfara; Då gossen jemrade sig öfver smärtan at slagen, intogos de af besättningen, som närmast funnos: till hands, till den grad af medlidande, att de trädde fram och gjorde kapten allvarsamma föreställningar om det oriktiga uti att misshandlanen sjuk Detta verkade likväl ej till annat, än att kapten; an tingen af blygsel eller fruktan, för tillfället släppte ynglingen och befalde honomvatt begifva sig förut. men Isberg. hade ej:bunnit; längre! än till kabytsen då kapten, som begifvit sig efter, fattadexett.vedträ i hvardera -handensoch slog den iredan lidande gossen erbarmligen öfver bröstet, i ansigtet och på andra delar af kroppen, så att blod strömmade från näsa och mun. Isbergs berättelse härom slutas sålunda: På mitt skri. tillskyndade: åter besättningen och tog mig från kapten, hvarefter jag gick till kojs öch lade mig. Sedan var jag saldrig frisk, utan låg med värk i bröstet, som genast började De personer, hvilka öfvervöro afgifvandet af denna berättelse, få dagar före Isbergs död, nemligen hr majorem von Wedderkoop, hr professor Cederschjöld och hr -doktor Nyman hafva, på aflagd vittnesed, intygat. att de kände sig moraliskt öfvertygade om, sannfärdigheten af denna en döendes ynglings berättelse, och en jury skulle säkerligen icke tveka för att ensamt på denna grund dömma kapten Brogren skyldig — till lifsstraff, ehuru rådbusrätten för denna hemska till. dragelse icke funnit någon annan svårare rubrik än orden: Slagsmålet i Straat-sunda, såsom protokollet utvisar. Jag öfvergår nu till en närmare, granskning af den i målet förebragta bevisning, Alla,afsbesättningen; som hittills kunnat tillrättafås, hafva bevittnat kapten, Brogrens råa och våldsamma sifnelag. och en hvar, i den mån de dervid närvarit, Brogrens ohyggliga framfart mot ynglingen Isberg. Blott en endu af besättningen har såsom: vittneruppträdt till kap tenens försvar, nemligen jungmannen. Herman Hugq Wibom, men denne har på sin ed lemnat: uppgifter, som till den grad afvika från sanningen och antagliga förhållanden, att han i sitt försvarstal till och med betydligen öfverträffat kapten-Brogten sjelf;