Aftonbladet – 4 maj 1859, sida 2

pre, PRULIG UPPROR. De ofördelaktiga konjunkturerna för ångfarten; Den lifliga rörelsen i bandel och näringa Junder åren 1853 till 1856, hvars dynin Jgar räckte ännu 1857, framkallade allestäde -behofvet af nya och snabba kommunikations I medel. De seglande fartszen bragte varo alltför långsamt från den ua staden till dei andra inom landet, och ångbåtarne hunno ick Åtill för hvarken passagerare eller fraktgods I Snart sagdt hvarje stads handlande ansåg Isig icke kunna undvara en egen ångbåt; der dföre bildade de ett bolag, tecknade sig fö aktier, inbetalde en del af beloppet och be ställde sig ett fartyg vid Motala eller Berg sunds verkstad. Dessa verkstäder blefvo sj öfverhopade med ordres, att de icke kund förbinda sig att utföra dem på mindre tid är 1 å 2 år. Man gaf ändock beställningar, änn så sent som. 1857; till och med det året va det ju icke möjligt att öfvertyga hvarken re gering, eller ständer, eller enskilte, att de florerande tillståndet var på upphällningen att de af ryska hamnarnes blokad framkallade utomordentliga omständigheterna snart skulle taga slut, och att handel och näringar skulle återkomma i det närmaste på den gamla fo. ten, såsom: under perioden från 1850 till 1853 — Några bolag hade ej tålamod eller tid att vänta så länge på fartyg, som skulle åtgå fö att erbålla sådana inom landet, utan de köpte fartyg utifrån, och handlade härutinnan, ganska klokt, ty de fingo åtminstone någon direk nytta af sitt företag. I fjol visade det sig huru mycket man missräknat sig, då man trott att den starka trafiken skulle evigt fortfara. Af de 12 eiler 13 ångbåtar, som under året 1857 hade hållits i gång på Norrland, måste under 1858 somliga söka andra linier, en ligga overksam, alla gå med liten eller ingen vinst, — de stora ångfartygen frakta ved, för att hafva någon inkomst. Många ångbåtar gingo med förlust. Verkstäderna hade obehagliga känningar af de dåliga tiderna, Betalningen för fartygen ingick trögt, och i ett par fall har verkstaden antingen måst återköpa det levererade fartyget eller låta det utmätningsvis försäljas. Icke stort bättre äro beklagligen utsigterna i-år för ångflottan. -Derom vittna de nyligen försökta eller verkställda försäljningarne af åtskilliga ångfartyg. Ångfartyget Wikingen, nybygdt i Glasgow och med 80 hästars kraft, såldes i Göteborg för 33,000 rdr. Å den gamla, men ännu fullt brukbara Norrköpingsfararen Raketen med 70 hästkrafter erhölls icke högre anbud än 5—6000 rdr. Vidionsdags å härvararde börs förrättad auktion å ångfartyget Prins August (förut kalladt Boren) var ingen hugad att derå göra högre anbud än 1200 rdr, oaktadt detta fartyg är helt nytt, i godt stånd, af 54 lästers drägtighet och 25 hästars kraft, För ångfartyget Årvika bjöds för några veckor sedan ej mer än cirka 19,000 rdr; och det endast ett par år gamla lastdragarefartyget Trollhättan betaldes på auktion för några dagar sedan med föga mer än 22.000 rdr. Utom dessa fartyg äro flera andra under försäljning, och många ligga stilla, emedan Pgarne anse att deras hållande i gång skulle ringa förlust. Den särdeles ändamånsenliga klass af far.yg, som gemenligen kallas lastdragare, far; yg med vanligen 40 å 50 lästers drägtighet ch 25 å 35 hästars kraft, med propeller och ; nerändels :skonerttackling, och hvaraf inom ågra år mellan 30 och 40 utgått från Moala och Lindholmens verkstäder, delar i år la fraktsökares lott att få nöja sig med nindre gods och lägre frakter än förr. Just dessa ofördelaktiga omständigheter, med vilka en stor del ångbåtsbolag kämpa för ärvarande, och hvilka äro ledsamma följder f öfverspekulerande och dåliga konjunkturer, orde likväl — såsom allt ondt — äfven medöra åtskilliga goda verkningar. För det ;rsta skola de lända till en varning för framden, och afhålla en och annan sangvinisk tur från att dela den här och der förekomande tron att Sverge skulle kunna bära en rådstörtad utvidgning af sina kommunikaonsanstalter, icke öfverensstämmande med relsens naturliga och jemna utveckling. I sammanhang härmed bör den nuvande konjunkturen Vara egnad att leda pmärksamheten på besparingar, som kunna rag i de löpande utgifterna för ångbåtarne; när de sjelfva få vidkännas så dryga bränningar, måste naturligtvis de freqvenrande betala desto drygare passageraregifter och frakter. — I Englånd, der ång