Aftonbladet – 3 maj 1859, sida 2

let, eftersom det gick mig så-väl i handom. OcH hvarföre hade jag den dumma manien för Holt, om icke för att få se honom träda i mina fotspår eller i andra, ännu bättre. Jag begriper ingenting, men jag går åt, om bror ej snart slutar -preludierna och pinan, ehuru jag får tillstå att det var den käraste pina jag kunnat tänka mig. Så får jag väl nu gå rakt på saken ... Gutår, bror .... Dotter mins undergifvenhet och tålamod har röjt mig djupt, fast det -endast gått så smått framåt. Brors bref låg också och grodde i mig, alltsedan -Majblomstret så listigt glömde det qvar i soffan åt mig. Just det brefvet var ett grannt drag af bror. Sedan. så har Gudmar, sig sjelf ovetande, gjort mig; en stor tjenst — lik godt hvilken 3 och vi Ta druckit tillsammans derborta på tinget. Käraste heders bror, det går ju med fulla segel till samma mål, dit jag i flera år styrt kurs. Nej, bror, som jag. sade, dit går det icke precist — ty min Hf och själ jag .nu. mer än förr vill ha en tullkammarns handtlangare till måg. Hvad i all verlden, bror, ör då meningen med :det här talet? Jag slits värre med minha utfunderingar öfver brors. funderingar än med min värsta reumatism. : sOrdet är:-jag vill hafva en köpman till måg... Dotter nin känner icke det ringasteraf detta, vet icke ens hvart jag rest. Men nu säger. jag: Vill Gudmar besluta sig för att öfvergå tillhandeln och ingå i bolag med Hjelm, så bygger jag till ett stort hus. på: Svartskör, och så börja vi. ett nytt lif, der jag. tror att hvarken -glädje-i -hjertat eller. välmakt i rörelsen skall fattas... Hvad säger bror nu? Kapellpredikanten sprang Upp; utsträckte händerna och utbrast ed HW starka basstäms ma, nu darrande af rörelse -Hosianna, hösis anna i höjden la