Aftonbladet – 3 maj 1859, sida 2

NE RR La a ARA Er BE LT Se tt TA . Krigsteatern och krigsutsigterna. HH. : Vi ha i det föregående visat, att det är på den högra sidan om Po, som Sardinarne, någon tid lemnade åt sig sjelfva, bäst kunna göra motstånd och att om deras arme och T generaler göra sin skyldighet och veta att begagna sig af de medel, som isymnerhet Alessandria. och Genua erbjuda för ett hårdnackadt försvar, Sardinien, utan att ge sig förloradt, väl kan på egen hand;uthärda -ett fälttåg på 6—8 månader. Denna nödvändighet är icke nu för handen, då, såsom man vet, franska hjelptrupper så skyndsamt anrycka, att man: väntade, att före utgången af sistlidne vecka icke mindre än omkring 80,000 fransmän skulle befinna sig på sardinskt område. Detta förändrar emellertid icke någonting;väsentligt i afseende på hvad som blifvit anfördt om den olika strategiska. betydelsen af landsträckorna norr och söder om Po. Det synes som skulle österrikarnes stridsplan gå ut på att med all kraft rycka fram på den lätt tillvängliga och nästan obefästade venstra Postranden och att, alldeles obekymrade om -Alessandria ochden på detta håll förmmodhgenbefintliga sardinska hufvudstyrkan, söka att bemäktiga sig Turin. Madi erdfar nemligen alls icke, att någon österrikisk styrka. opererar på södra -Postranden;hvaremot man erfar, att den arm, som vid Buffalora gått öfver Ticino, redan ryckt fram till Novara; äfvensom att högt upp i norr Jfösterrikiska trupper, som förmodligen blifvit fråktade öfver Lago Maggiore, satt sig i besittning af Arona, Pallanza: och Intra; sardinska städer belägna vid. nämdesjö; Uppgif tenvär emellertid ganska kinkig, och för att på ett tillfredsställande sätt kunna lösa den, skulle utan tvifvel fordras en långt större öfvermakt än den, hvarmed österrikiske öfverbefälhafvaren grefve Giulay. nu uppträder. Den på norra Posidan befintliga sardinska armån kan nemligen, öfverlemnande åt en brigad och nationalgardet i Turin att med bjelp af citadellet skydda hufvudstaden mot öfverrumpling åf en mindre kår, hvilket dessutom förebygges genom de redan dit anlända fransmännen, från sin position vid:Sesia draga sig tillbaka till Casale; der gå öfver Po och sålunda nödga honom till en slagtning, der han: måste-lemna till -pris sin reträttlinie, hvilken nu för öfrigt på ett betänkligt sätt hotas genom de sardinska. trupper, som befintia sig i och omkring Alessandria och genom den franska arme, somgeneral Mac Mahonfrån Genua i stor hast kan på jernvägen skjuta fram ända till: Stradella och -derifrån kan låta rycka an möt: Piacenza och in i Lombardiet. Huru länge kriget kommer att föras. på piemontesiskt område, innan det öfverflyttas ,å lombardiskt; beror på storlekeh af den armåstyrka, med hvilken Frankrike ofördröjligen kan uppträda på krigsteatern. Att dömac af allt lärer denna styrka icke komma att bli underlägsen den österrikiska, Med 150,000 man franska trupper, förenade med sardinska armån och med trupper:från Toscana och hertigdömena, kan Napoleon, som synes komma att sjelf öfvertaga högsta: befälet, uppträda med så pass mycken öfverlägsenhbet, att han kan utstaka för sig ett större mål, hvilket då, såsom redan är antydt, måste bli eröfringen af Mantua och Verona; ty besittningen af landet kring nedre:Po beror lika väsentligt af befästningssystemet MantuaVerona-Peschiera som besittningen af öfre Polandet beror af Alessandria-Casale-Genua. Krigshistorien visar, att Etsch--och Minciolinien redan längesedan haft denna betydelse, innan Mantuas och Veronas fästningsverk hade vuxit till. den stora betydenhet och fulländning som de nu ha. Betraktar man de förbindelselinier, som Frankrike och Österrike hvar å sin sida hå med krigsskådeplatsen, så finner man att fördelarne för dem i detta bänseende väga temligen lika. Frankrike har talrikare jernvägslinier i-det inre, isynnerhet i centern, på hvilka det oupphörligt och med lätthet kan bringa till Italien förstärkningar och krigsförnödenheter, och dessutom en betydande öfvervigt i sjökommunikationen, emedan förbindelsen mellan -Triest och Venedig lätt afbrytes genom en fientlig flotta. Österrikes linier gå deremot mera omedelbart till monarkiens hufvadplatser. För det fransk-sardinska hufvudangreppet kan man tänka sig trenne olika kombinationer: 1) Hufvudangreppet utgår. från basen Genua-Alessandria vid Piacenza eller Cremona öfver Po och emot Minciolinien; Ett sidoangrepp utgår då från Livorno öfver Florenz, Bologna mot Pos och Etschs mynningar. Ett. annat sidoangrepp utgår från Turin öfver Ivrea mot Milano och Bergamo. -.Hufvudmålet är Mantua;-men derjemte Peschiera, Legnano, Ferrara och Venedig. 2) Hufvudangreppet sker i samma riktning som det: förutnämda första sidoangreppet med de. båda andra riktningarne såsom sidoangrepp. Målet är åter Mantua eller Verona. 3). Hvardera af: de först nämda två angreppen betraktas såsom sjelfständiga bufvudangrepp, den tredje såsom blott ett mindre flankanfall. Hufvudmålet är då på en gång Mantua och Verona. Den första af dessa kombinationer torde anses såsom den der har mesta sannolikheten för sig. Att efter revolutionen i Toscana ett angrepp härifrån kommer att riktas mot nedre Po, synes väl vara otvifvelaktigt. Från Marseille är knappt längre till Livorno än till Genua. Fransmännen öka, -om de kasta en armåstyrka öfver dit; det till österrikiska besittningarne stötande fiendtliga territorium 4. med en sträcka af 1000 qvadrätmil och 5: millioner invånares Dessa länders militär : skall genast ansluta sig till. Österrikes fiender -och en fransk arm om 40,000: man: Gtlkall. onart vana NRA 237 TN KN NAN IS I 54. i