Aftonbladet – 30 april 1859, sida 3

som varit gilladt både af vårt hufvud och vårt hjerta! Ibland försökte jag med flit förlägga boken, Men då han med en allvarlig ton och mir sade: Icke har den kubnat komma bort härinnel hittade jag alltid reda på den — ty den rösten var icke Åkes, cch jag vill icke gerna höra den ofta. i Nu skall mamma få veta huru helt nyss denna litterära period tog ända...... I Men innan dess vill jag nämna några ord om våra nätter. i Först tala vi litet, helt tröstrikt, förstås, vid hvarandra, Vår nedslagenhet , och våra käns: lor visa vi aldrig utom i stora ögonblick. Exempelvis säger Åke: Under sommaren är rörelsen ingenting att göra af, men i höst! får du väl se, min Emilia, att den går upp igen — derom hår jag godt hopp, om det icke blifver alltför motigt.Härpå svarar då jag: Jag har sett förut att händelsen är sådan, och det kan ej slå felt, min vän, att du icke i höst får igen dia kommissionshandel, då man finner hur rättsinnigt du handlar mot alla. Nästa år blir det ännu fördelaktigare, ty börjar det ena, så börjar äfven det andra, och innan det är slut, gunga och sjunga vi åter på grön qvist. Åke tillägger då vanligen något innerligt kärleksrikt öfver min hoppfullhet, hvarefter jag låtsar somna. Men jag ligger vaken och tänker på tusen utvägar för att icke låta hushållet få för stor skuld till boden, som icke är öfver sig furnerad med något, Dessutom tänker jag på ett omätligt vigtigt ämne, som jag gömmer till allra sist. Nå, som sagdt, jag låtsar lugnt och tilla somna. Åke behöfver så väl tro på den sömnen. Han läser länge — men slutligen slås boken igen, han vänder sig lyssnande, och då