Aftonbladet – 30 april 1859, sida 2

På samma sätt är det med er röst — hvilken skön röst ni har — den klingar behagligt ända bort ifrån Bottnafjorden öfver Sundet ochhit. Äfven framkallar jag ofta er älflika varelse... Och hvad helst jag så manar fram, är hufvudsumman den, att jag känner mig i grunden botad för min fordna löjliga motvilja. Skola vi väl någonsin åter träffas? Man har sökt öfvertala mig att taga befälet öfver ett fartyg, som skall göra en treårig resa på Medelhafvet. Men hvem kan lita på att återvända från den! Jag har ju dessutom beslutat att ännu en gång göra en färd öfver Skagerak. å S ; Har ni hållit ord — har ni aldrig tänkt på mig? Jag vill icke bedja er göra det. Ni skulle då, kanske af egensinne, låta bli. Vill ni veta hvad jag tror... men Jag kommer ihåg att ni en gång sade, att ni icke ville låna er till mina förtroenden. Och nu inneslutande er i Guds kärleksrikar ste beskydd, ni lilla underbara väsende, beder jag att ni icke helt och hållet glömmer Otto Geistern. P.S. Till er bror har jag skrifvit om Hjelms och allt öfrigt.n , Min kära lil:a Thoörborga, utbrast Majken helt förtjust, återlemnande brefvet, man skall vara ett riktigt helgon — jag sade det icke i tänkarne, utan med full mening — för att ej kunna läsa mellan rederna i det här brefvet allt hvad raderna sjelfva lemna oförklaradt.Kapten Geistern älskar lefvande varmt den lilla älfqvinnan vid Bottnafjorden, det är säkert, Men lika säkert är att hans finkänslighet ännu lider vid tanken att hylla nya band, och han söker derföre inhölja känslorna både för dig och sig sjelf, En dag — det blir när Gud: vill — skall ban...x Nu får du ej säga mer! sade Thorborg,