Aftonbladet – 29 april 1859, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Den 18 i denna månad förevar åter inför Svea bofrätt den derstädes mot f. d. fabrikören Å. Rechnitzer anbängiggjorda rättegång, för det Rechnitzer skall hafva förnekat barnadopets giltighet och antagit döpelsenåden pvara beroende af den döptes tro, samt, oakstadt varning, sådana lärosetser vidhållit och jemväl utspridt,.. Med Rechnitzer hölls ett muntligt förhör, som varade något öfver en timma. Då rättegången föres vid slutna dörrar, äro vi icke i tillfälle att redogöra för hvad som vid förhöret förekom; men vi ha skaffat oss del af ett af Rechnitzer vid tilltället ingifvet skriftligt genmäle å advokatfiskalens stämningsmemorial och vi redogöra här för det hufvudsakliga af dess innebåll. Rechnitzer invänder till en början, att angifvaren, som är domkapitlet, icke utredt och bestämdt när, kvar och bland hvilka personer let utspridande af villfarande lärosatser skett, ör hvilket han blifvit stäld under tilltal, hvarpå ban fullföljer: Och jag vet icke hvar i handlinvgatne det står, att jag, för det jag skulle hafva utspridt den satsen, att-döpelsenåden vore beroende, af den döptes tro, skulle hafva, på sätt i 4:de punkten af kongl. stadgan den 20 Mars 1735 föreskrifvits, 1:o af kyrkoherden och Cappelanen verhållit mogna och flitiga varningar och förmaningars, och 2:0 blifvit hos Probsten i Kontraktet angifven; och än mindre hai jag mig bekant, huru kontraktsprosten 3:0 med nail flit och saktmodighet sökt rädda mig från den mig förestående själavåda.v Den tilltalade anmärker vidare, att domkapitlet uppgifvit, att ofvan citeråde sats, som han förmenas hafva utspridt, är rakt stridande emot 9:de art. af Augsburgiska beskännelsen, om hvilken mening ock alla lärare af den rätta trons bekännelse äro enigen. Häremot invänder den tilltalade: .Berörde artikel är i den officiella öfversättningen sålunda återgifven: Om Dopet varder lärdt, at thet ir aff nödhen til saligheten. Och at Gudznådh genom Dopet tilbudhin och giffwin varder. Och at man små barn döpa skal. Hvilke genom Dopet Gudhi offverantwardadhe bliffwa aff Gudbi til nådber optaghne. Här fördömes the Wederdöpare, som ogilla chet Doop, som skeer medh små barn, och föregiffva, at barnen föruthan Dopet, kunna salighe warda. I den af herr Erkebiskopen doktor J. Lindblom omarbetade och förbättrade, samt på presteståndets anhållan af K. M. genom nådigt cirkulär af den 21 Juli 1810 till allmänt bruk i skolor och församlingar bestämda förklaring öfrer Doktor Luthers lilla Ca theches, står deremot följande: 310. Blifva de sbarn osaliga, som utan döpelse dö? — Nej; de afva icke genom upsätlig otro och synd kunnat förspilla Guds allmänna nåd genom Kristum., Uppgiften, att denna mig tillvitade lärosats rakt strider emot. citerade 9:de artikeln torde icke vara alldeles ostridig, och än mindre klart är det, såsom domkapitlets ord lyda, att alla lärare af den rätta trons ännelse äro eni angående tolkningen af samma