Aftonbladet – 29 april 1859, sida 3

De Greiffska papperen.. Försök till lönmord har, likasom dolkstygn ifrån ryggen, i alla tider varit bedömdt såsom en lig och afskyvärd handling. — Annorlunda kunna undertecknade icke uppskatta br von Greiffs uppgift, att till Gripsholm anlände litet emellan emissarier från vestra armåen, med hvarjehanda propositioner, som rakt gingo ut på att göra sig af med den kungliga dynastien, och att den siste, som i det fallet förde talan, var majoren vid lifregements-husarerne, numera öfverste von Böhnen, som adresserade sig till mig med den helsningen ifrån hans kamrater, som önskade att vi ville göra ett med dem, om de ryckte an mot Gripsholm, som orden lyda uti det till offentligheten nyligen lemnade uppkok å hr von Greiffs vid sjelfva tillfället afgifna berättelse om tilldragelserna i Stockholm den 13 Mars 1809. Hr von Greiffs antydan åsyftar ögonskenligen ingenting mer och ingenting mindre än att inför efterverlden framställa vermländska fördelningens dåvarande chef, hr öfverstelöjtnanten Georg Adlersparre, uti den mest förhatliga, för att icke rent ut säga afskyvärdaste dager; ty ifrån hvilken annan än ifrån honom skulle ett så beskaffadt förslag kunnat utgå, då han var den ende, som egde att ifrån vermländska fördelningen affärda några emissarier till Gripsholm? Det smärtar mig C. H. Anckarsvärd, att, i min egenskap af öfverstelöjtnant Adlersparres vid tillfället närmaste man inom vermländska rdelningens befäl, finna mig, efter 50 års örlopp, försatt uti den förödmjukande nödvändigheten, att emot en så beskaffad historieskrifvare, som hr v. Greiff, nödgas uppträda med den förklaring, att han skamlöst, oförskämdt och ovärdigt vid detta tillfälle beljugit öfverstelöjtnanten Adlersparre och vermländska fördelningens samtliga befäl. Öfverstelöjtnanten Adlersparre må, såsom offentlig man, haft hvilka fel och brister som helst; men ett brott af den, utaf hr von Greiff angifna natur, har, efter min öfvertygelse, aldrig kunnat utgå ifrån hans tankegång; och kan jag på ära och tro försäkra, att jag, under samtal med öfverstelöjtnanten Adlersparre eller med hans och mina kamrater, vid och under revolutionstillfället, aldrig förnummit ens någon tillstymmelse till yttranden i sådan syftning, som hr von Greiff antyder. Hr von Greiff har derjemte uti sjelfva uppställningen af sin angifvelse inlagt beviset å uppgiftens orimlighet. Hvarföre har hr von Greiff icke till namnen uppgifvit flera än major von Böhnen af de emissarier han berättar såsom utgångne ifrån vestra armån. Hvarföre och i hvilket ändamål skulle vermländska fördelningens befäl åsyfta kungliga familjens afdagatagande? Revolutionen var ju fulländad när kungliga familjen var innesluten på Gripsholm! Rikets ständer hade ju redan godkänt revolutionen! Huru skulle det åsyftade dådet utföras. Efter försatsen uti hr von Greiffs uppgift, eller så länge den omfattar de till namnen icke uppgifna emissarierne, häntydes omisskänneligen på afdagatagande, genom hvilket tjenligt medel som helst. Föremålet för major von Böhnens beskickning synes deremot efter uppgiften hafva varit, att för vermländska fördelningen bereda möjligheten af ett väpnadt anfall emot Gripsholm; troligen för att dervid mörda hela den kungliga familjen. Ligger häruti någon rimlighet? Nej! Hr von Greiff har saknat till och med förmågan att gifva någon sannolikhet åt uppgiften uti sin nid-skrift, synbart utgången ifrån hat, partisinne och ilska; egentligen mothvem har man svårt att finna, då angifvelsen är riktad emot vermländska fördelningens hela befäl, utan att vara beledsagad af ens något försök äettR—————— ——————E——— AA ——————