Aftonbladet – 29 april 1859, sida 2

Klockan half 1I om aftbnen fanns knappt en osåld sak qvar i huset. Moss hade, efter öfverenskommelse med fruntimren att skynda hem, rest något tidigare, åtföljd af alla her rarne — och deretter började det stora karavansuppbrottet till lands och sjös. Något sådant hade Emilia ej kunnat drömma om; sjelfva den ångest, som de nya upp: trädena medförde, höll hennes mod vid makt. Salen var i det närmaste tom på andra personer än sådana som släpade och drogo på de saker, hvilka skulle tagas med. Men gärden var en enda böljande massa, der det af kaffemånglerskorna och krogmadamerna utminuterade bränvinet tillställde ett förfärligt allarm. Männerna skreko, hojtade, grälade och svuro, allt under det att ettslags löjlig byteshandel och köpslagande egde rum med de inropade varorna. Dessutom hade den ene fått bälften af den andres parti i sin båt, och så tvärtom. En del skulle hafva varor ur boden, en annan hade tappat vargarna i trängseln, och nu ljöd det om hvartannmat: Hälvar, tog j mitt baketråg ? Nej gu, gjorde jag inte — men j fick visst i eran båt mina bastmattor, som jag bade lagt postelinskarotterna i...n Ajia mej, hvart tog kaftebönorna vägen — jag hade knutit in dem i.snippen på den gulrutige bomullsduken... Tog inte du dem; Johannes lille? Ditt nöt, tog jag dem;,.. Hvar la du tobaken, du? ; .Har du gett mej den? Nej, det gjorde du visst inte.n Jaså, ba jag dej inte hålla tobaken i näfven, medan jag gick bort och talte med Nisse på Vringö, som tog budet ifrån mej. Ur vägen,, skrek en annan, som kom utrusande, ser j inte att vi har bäresaker...