Aftonbladet – 28 april 1859, sida 3

I Gudi lefvom vi, röroms och hafvom vå varelse. Så sannt det är och evigt förblifver, att ingenting kan företagas, hähda och ske, hyvarken bär i tiden eller i evigheten, .utan Guds vilja och behag, så sannt är äfven det. latt Gud medelst dess stora nåd meddelt några menniskor kunskaper i förborgade ting af naturen. Det är ett tecken och en gnista af hvad förloradt blifvit. Det är äfven derföre jag vågat på Guds och i den heliga trefaldighets namn yttra mina tankar, som icke fört sig sjelf, utan af den höga makten, som nyss sades, att profetera om efterföljande händelser och ting. (Obs. profetens svenska får stå. för egen räkning.) Den:27 Dec. 1781. Från demna tid och stund tilldrager si icke något särdeles till årets slut. Men 178 i slutet af Mars :månad tilldrager sig märkvärdiga bekymmer hös konungen. Och äfven inom denna tid har ett stort dödsfall för-. siggått, som sker den I 1; t dag i samma månad. Denna dag af denna månad kan icke sättas ut med andra tecken, än de, hvilka tecken skall och bör brukas, som bemärker dag af månad. Maj; förspörjes oroligheter i ett af de nästgränsande rikena, Inom Juni dör en stor .och förnäm herre. Inom Juli är. fara å färdey som är förknippad med nöd och brist, samt elände. Då detta uppbrytes. Reuterholm kallar: detta ett ganska besynnerligt papper.. Det är uppenbart icke besynnerligare än andra profetior, hvilka innehålla antingen ren galenskap eller rent intet. Vi hafva redan nyss yttrat den förmodan, att Gustaf igenom detta dokument, om icke redan förut, bort få ögonen upp med afseende på verkliga arten af Björnrams öfvernaturliga makt, och visst är det att den store magikern och rosenereutzaren vid; denna tid redan mera var hertigens man än konungens. Den disgracen, .hvariBjörnram kom hos majestätet, skulle visserligen, som vi i det föregående sett af en anteckning utaf Reuterholm i dennes Magonnique Händelser,, hafva varit något äldre eller föranledd genom det misslyckade arbetet hos Munck i April 1782 (huru och på hvad sätt förmäles icke) och utgifvaren af de Bergmanska Minnena antager äfven detta uttryckligt på ett par ställen, ehuru detta antagande kan tyckas :svärja emot hvad i precist samma Minnen (nyss anförda ställe) uppgifves om motiverna. till Gustafs önskan att försona sig med sin mor,i Juli s. å.; men, fven förutsatt att så varit (och frågan är i sanning ej af den vigt, att den förtjenar någon mera skrupulös kritik), torde majestätet dock ännu en tid i hemlighet varit Björnramare, efter att han förnekat Björnram sjelf. Åtminstone finner man af ett ställe i Reuterholms Magonnique -händelser; attH. M: ännu den 6 April här ifrågavarande år 1782 på egen hand i ett af sina rum på slottet förehaft ett magiskt arbete, efter det af Zollen sammanskrifna och af Björnram approberade sättet, förmedelst offrande af rökverk. Reuterholm tillägger, att arbetet denna afton varit mindre. tillfredsställande (måhända -sträf-: vade Björnrams ande bemligen deremot af malice!), men att det anmärkningsvärda dervid inträffade, att flera personer, som superade hos hertig Carl, alla sågo ljus brinna i det rummet, der kungen arbetade, hvarest dock i sig sjelf var helt mörkt. : Ytterligare upplyser en anteckning af Reuterholm, att då den unge prins Gustaf, konungens förstfödde son, skulle koppas år 1783. ville H. M. icke låta denna operation företagas innan han hört Björnram om buruvida någon faradermed kunde vara förbunden. Han begärde till detta ändamål genom Schröderheim en profetia af den store finske undergöraren. Björnram åtog sig beställningen och gjorde verkligen natten till den 27 Maj n. å. den vigtiga profetian för den lilla prinsens räkning. Det. förmäles icke huru den var, men det kan icke tviflas om, att den ju fullkomligt motsvarade den höge och ömme faderns innersta önskningar. Denna anekdot — skrifver Reuterholm — kännes blott af Schröderheim, J. G. Oxenstjerna, baron Bonde och mig. Vi hafva redan sett Reuterholm och hertig Carl invigda åf Björnram i konsten att framkalla bultningar, susningar, hvissel, dunsar och hvita moln, men dermed voro de dock på intet vis full-lärda. Den egentliga högre initieringen som magiska arbetare meddelade Björnram sin vän Reuterholm, tillika med J. G. Oxenstjerna; först den7 Juli 1786. Björnram gaf dessa båda män vid samma tillfälle det högtidliga löfte, att de skulle bli ensamma egare af alla hans högsta kunskaper: Om allt detta eges en uppsats af Reuterholm (hvilken .var under hela sin tid oförtruten att sätta allt möjligt på papperet), och vi finna bland de medel, som skulle använ: das för att erhålla den allerhögsta provinsen, några komplett dårhusmessiga, som t. ex. ati ställa sig naken framför en kyrkdörr med ett benrangel o. 8. Vv. Bland Reuterholms efterlemnade handlingar fn diverse, förtroliga skrifvelser från Björnram, dels i magiska ämnen, dels i andra, ytterst verldsliga och jordiska. Den ena gången rekommenderar ban finnen Österman till hofpredikant hos hertig Carl, en annan gång en viss person till handsekreterare, hvarom de förut vidtalats,, en tredje gång föreslår han hofpredikanten Vestberg till Ystads eller Flo pastorat, o. s. v. I alla bref tilltalar han Reuterholm med det förtroliga ordet Brorn. Man kan häraf döma om den intimitet, som rådde emellan dessa båda herrar, äfvensom derom, att Björnram ingalunda underlät att betjena sig deraf för vinnande åt sig eller goda vänner af en eller annan liten subsolarisk fördel. : Don von Koohska rättegånien. Till Redakiionen af Aftonbladet. Det -genmäle, som sen vän af sanning i Afton bladet för. den: 23-dennes afgifvit emot den till samma bladsinsändaoch-den 20 April i bladet intagna uppsats om rättegången emellan Wifsta Warfs bolag och: :herr-C. G. von Koch, påkallar i flera afseenden ett s