Aftonbladet – 28 april 1859, sida 2

för Emilia, liksom -den är -det för -hvaroch en, som af nödvändighet och oftentligt afhänder sig sitt. Kalla ilningar smögo utåt ryggraden. Hon stod bakom rullgardinen i sängkammaren och såg utåt, tackande innerligt Gud och äfven den lille advokaten att början icke skedde henne alltför nära. Hon fick tid att vänja sig, att härda nerverna och liksom nedtysta det flämtande bjertat; hvilket slog i takt med den hårdt dinglande klockan. Lyckligtvis var hon nuej tillsammans med sin man. Hjelm befann sig med drängarne ö spånmålsmagasinet. Och ehutu det vid första klangen från klockan ryckte till i hans leder, fortgick han ändå: orubblig i sina göromål och tog från magasinet vägen till packboden, der han äfven hade flerfaldiga bestyr...... Hör du, Gustaf, har du någonsin sett maken till karl som patron? frågade Janne, som också varit neråt packboden ett ärende. Han är så stenlugn som om det vore annat folks egendom-som gick; och. han talade till mig lika ordentlig som vanligt. Haf god reda i boden, sade ban, när rörelsen blir som starkast, men Käll er strängt vid min befallning att intet bränvin får utminuterås. Jag hoppas, lade han till, att både du och Gustaf i dag som nogast ser på husets bästa. Gustaf gned sig i ögonvrån, Tiksom för att få bort något obehörigt. Jag vet med mig sjelf., sade han, att patron nog känner svårt lidande i dag, men det är icke alla som jemra sig, när det svider i brännsåret. Nej, du, återtög Janne, han är i sten, som jag säger. Allt sedan den stora olyckan med Holten— som så när narrat mig i sina klor — har patron jemt blifvit allvarsammare och stelare:Det ser ut gom han icke sjelf visste att rörelsen Krupit ihop från ett berg till en liten bergpall... Men tyst — medan det nu är folktomt, så låt ossgöra ett tittande vid fönstret. Det blir snart kif.i spileto j Det blir. nog: större i: -ällo 2 menade Gustaf eftersinnande. oa det också i