Aftonbladet – 23 april 1859, sida 3

isynnerhet derigenom att Rysslands planer äro afslöjade, att det icke mera skall så lätt lyckas Frankrike att lokalisera kriget iltalien och att bonapartismens djupt anlagda planer skola finna ett oemotståndligt motstånd af Tysklands enighet. I det inre har vårt pietistiskt-ortodoxa parti lidit stora nederlag. Det fakultativa civiläktenskapet och en förbättrad äktenskapsskilnadslag ha i förgår blifvit af andraikammaren antagna med 206 röster emot 109. Kreuzzeitungspartiet sprutar eld och lågor; den giftstinna Evangelische Kirchenzeitung? söker upphetsa det andliga ståndet emot den tolerante. och liberale kultusministern. Men alla dessa försåtliga och af det krassaste partiintresse förestafvade agitationer hafva intet fotfäste. De understödjas icke mera på högre ort, och de skenbart emot kultusministern riktade angreppen äro i sjelfva verket en agitation emot prinsen-regenten. Men derigenom råka dessa föga uppriktiga rojalister i strid med den trohet emot konungamakten, som de städse affischerat. Deras bekanta valspråk: Und der König absolut. wenn er -unsren Willen thut — blottas. Att. uppfylla pietisternas vilja är icke prinsen-regentens mening. Deruti ligger den bästa borgen att icke den tid skall återkomma, då reaktionen kunde skydda och upprätthålla vid väldet sina feodala principer under det religiösa fromleriets mantel. -Pohtiska återkastningar äro ännu icke omöjliga i Preussen, men en reaktion har för alltid blifvit omöjlig i detta land, det är det pietistiska tartufferiets och den intoleranta, förföljelselystna pietismens. Den yttersta högern har förjöfrigt under de. sednare dagarne lidit ännu ett betydligt nederlag. Genom en skändlig manöver af lägre polistjenstemän i. storhertigdömet Posen, öfver hvilkas uppdrag från högre ort ett genomskinligt mörker hvilar, blef i fjol sommar, således naturligtvis under hr von Westphalens tid, en revolutionär proklamation utspridd, .som enligt uppgift skulle hafva kommit från London till Posen, men om hvilken det är bevisadt, att den i det officiella tryckeriet blifvit hemligen eftertryckt och sedan spridd inom provinsen. Polackarne påstå att det varit fråga om en provokation, och att man velat afskräcka kejsar Alexander, som då uppehöll sig i Warschau, från de af honom tillämnade reformerna. Polisen svarar, att de eftertryckta exemplaren blott varit bestämda för myndigheterna... En af de lägre tjenstemännen har blott borttagit ett antal exemplar på eget ansvar, dels spridt dem bland sina bekanta, dels pr postosändt dem till. åtskil-liga invånare i staden Posen. Det hela gjorde likväl samma intryck som en nedrig intrig och visade hvad som var möjligt under kabinettet Manteuffel-Westphalen och huru hr. von Vincke har rätt, då han så ofta som möjligt under allmän munterhet och till de feodalas stora harm talar om den lyckligt aflägsnade ministeren. RAR