Aftonbladet – 23 april 1859, sida 3

häpna öfver ätt ni visat denna oväntade raskhet. Jag blef det sjelf, ty qvinnorna pläga eljest med mildhet skydda hvad de en gång börjat skydda ... Märk nu — om vi summera det. enkla förhållandet, så få vi ihop den oväntade slutföljden, att samma qvinna, hvars gudsfruktan anses såsom icke blott en prydnad, utan en inum henne verkande kraft, tog sin egen sårade känsla, smyckade den med alla sköna former af pligtens stränghet och satte den sedan utan tvekan i den goda och rätta känslans ställe, den memligen som innebär undseende, urskuldande och barmhertighet, gudsfruktans tre första dygder. : Denna gång, kapten Geistern, kan ni hafva både rätt och orätt; men ni måste tro mig, då jag säger att min far redan förut nämt detta ämne för mig, det vill säga redan innan... innan ni kom hem., ; Men ni nämde det ej till mig förrän ni blef varm i striden? Akta er, ni snärjer er — er far hade ingenting med det. der att göra... Men nu kan det vara nog. Visa mig nu att ni är kristligare stämd, och gif mig er hand till bekräftelse på att ni förlåtit min dristighet! Ni har så länge herrskat öfver mig, att ni icke bör misstycka att jag i en ringa del uttager skadestånd. Se der, — Thorborg framräckte med en blyg och behagfull rörelse handen — ni kan vara viss att icke blifva glömd, så länge jag har minnel Det der var icke riktigt godt. Hvarföre icke? Jag tänker att vi under vår lefnad alltid måste råka ut för några motgångar. Det är icke nyttigt att hafva en jemn medgång. Och bekantskapen med migp, inföll kaps ten Geistern, var en sådan der motgång, hvarmed Gud pröfvar de sina ? 4 Thorborg teg. (Forts,)