Aftonbladet – 23 april 1859, sida 3

som assuransagent. Men med icke mindre förvåning fanfi undertöcknad af nämde insändares egen, framställning af-säken;att denna-allvarsamma tppgift blifvit gjord på ett ganska förvillande sätt. Af denna framställning visar sig nemligen, att väl en ersåttningstalan blifvit väckt mot hr von Koch, äfvensom att den, som anhängiggjort denna talan mot honom, vilkorligt och med tillägg af ett lärer, framställt den förmodan, att ett bedrägeri å hr v.(Kochs sida skulle hafva egt rum, men en ganska väsentlig skilnad är emellan en på detta sätt framställd förmodan och en bestämd angifvelse, en sak, som käranden, i målets nuvarande outredda skick, sannolikast ej. vill hafva förd sig till last, och hvarmed det i allt fall är både rättast och klokast att dröja, tilldess man får se hvad svaranden må komma att genmäla i hufvudsaken. Och ehuru den angifvande insändaren, vid det;förhållande, att han hvarken kunnat ge sig tålamod, att afvakta hr von Kochs svaromål i sjelfva saken, eller åtminstone iakttaga den goda ordningen, att först söka äfven hos hr v. Kochs ombud i saken inbemta någon upplysning om densamma, måste anses vara alltför bet i sin ifver att finna br v. Koch angifven för det förmenta bedrägeriet, för att man af honom skulle kunna vänta sig något återtagande af hans förvillande uppgift; vill dock undertecknad i det längsta tro, att den upplysta redaktionen skall vara nog opartisk att förelägga sin temligen partiska rättegångsreferent, att snart förklara sig, vid sin framställning af frågan, icke hafva iakttagit den oväld, som en den allmänna opinionens målsman, likaväl som domaren, alltid bör iakttaga. Men om således den rubrik, som blifvit gifven åt den insända artikeln mot hr v. Koch, af hvarje opartisk låsare måste anses såsom en vrängd framställning till allmänhetens förvillande, så innehåller emellertid sjelfva artikeln jemväl i öfrigt så mycket (för honom förklenande, att man måste på en gång högligen förvånas deröfver, och tillika med spänd väntan afbida hvad hr v. Koch härå kan hafva att svara. Då hr von Koch emellertid, enligt hvad undertecknad har sig bekant, ej nu vistas i hufvudstaden, och således icke är i tillfälle att genast afgifva någon förklaring i ämnet, har undertecknad, som redan, till följe af den kännedom han eger om hr v. Koch, funnit det hufvudlösa förfarande, man velat lägga honom till last, högst osannolikt, ansett skäligt, att hos hr vy. Kochs rättegångsombud söka taga närmare reda på saken, för att redan nu, och medan den ännu är i friskt minne hos allmänheten, blifva i tillfälle att i några väsentliga delar upplysa om verkliga förhållandet. På grund deraf kan undertecknad ock nu till en början försäkra, att hr v. Koch verkligen är i tillfälle att med handlingar visa, att han i nu ifrågavarande sak åtminstone handlat i fullkomligt god tro. Att åter fullständigt visa riktigheten af denna försäkran, skulle här blifva alltför långt och tillkommer i allt fall hr v. Koch sjelf inför domåren. Till stöd för samma försäkran torde emellertid nu få anföras några omständigheter, som kunna gifva någon ledning åt allmänna omdömet i saken. Det säges, äfven af käranden sjelf, att hr v. Koch icke skulle hafva besvarat ens något af de utaf Wifsta varfsbolag till honom aflåtna bref. Detta är icke sant; eller ock säger varfsbolaget en annan osanning, då det uti bref den 29 Oktober 1858, som undertecknad sett, erkänner sig hafva fått 2:ne hr. v: Kochs skrifvelser af den 31 Augusti och 22 Oktober samma år i frågan. Såsom särdeles graverande mot hr v. Koch åberopas vidare tvenne vittnesmål. Det ena är afhr Loustaunau, hvilken herre säger, att assuransbolaget Palladium aldrig haft någon beröring med hr v. Kock. Undertecknad känner ej, huru dermed må förhålla sig (och frågan derom hörer för öfrigt ej till nu ifrågavarande sak); men hvad hvarje läsare af sjelfva den insända angifningsartikeln kunnat finna, är att hr L. icke är ett ärligt vittne, emedan han förtiger hvad han vet sant vara, eller att just han sjelf förordnat hr v. Koch att vara Defenderkompaniets generalagent i Sverge och Norge; hvaraf åter följer, att, om hr v.Kock ej skulle kunna med annat än berörde förordnande visa sin behörighet i nämde hänseende, hr L., om ej heller han skulle kunna ådagalägga sin behörighet att utfärda nyssnämde förordnande, måste i sista rummet blifva ersättningsskyldig för skadan. Hr Loustaunau är således ett ganska dåligt vittne i denna sak. Angående dernäst det andra vittnet, hr Kelday, så säger han att Defenderkompaniet aldrig under sin existens haft några affärer i Sverge eller auktoriserat hr v. Koch eller någon som helst annan att derstädes utfärda assuranspoliser. Nu har likväl hr. vy. Koch i sin värjo, bland annat, flera bref till bonom från samme br Kelday, af hvilka ett i öfversättning lyder sålunda: j Defender Brand-och Lifassuranskontor 34, NewBridge, St Blackfriars, London den 19 Juli 1854. H. H. Icke förr än i går afton återkom jag till London, hvarföre jag icke förr än nu kunnat besvara H. H:s tvenne: bref. Palladium i Paris har öfverlemnat sin portefeuille till Globe, ett nytt der etableradt kompani, som vi gjort oss underrättade om och anse för ganska respektabelt. Då jag först hörde omtalas den tillämnade förändringen, gjorde jag förvaltarne af Palladium uppmärksamma derpå, att alla affärer af hvad slag de vore, hvilka af deras agenter i Defenders namn gjordes, genast skulle upphöra, och begärde jag att agenterna derom skulle underrättas. — Skälet till ett sådant beslut var, att, då våra vänner i Palladium stodo i bogrepp att öfverlemna sina affärer åt för oss främminde personer, vi icke kunde lemna oss i deras hinder, utan. att erhålla förtroligare underrättelse re dem än vi genast voro i tillfälle att erla. Jag förmodade derför, att en sådan underrättelse blifvit agenterna meddelad och att vi endast hade sådana gemensamma affärer, som dessförinnan blifvit afslutade. Jag känner ej hvilken slutlig anordning kommer att vidtågas, men jag kan icke godkänna det vidare utfärdandet af policer i Defenders namn; och skulle jag önska blifva underrättad derom, hvilka policer sålunda hafva blifvit utfärdade, på det i vår slutliga uppgörelse med Palladium en lämplig anordning må ske. De lära väl otvifvelaktigt förse mig med alla nödiga uppgifter, men jag skulle blifva H. H. mycket förbunden för ett svar på min här gjorda framställning. Jag är etc. John Kelday, Verkställande direktör. Hr C. G. von Koch. Stockholm. Detta bref skrefs, som man finner, omkring 3 yeckor efter det nu ifrågavarande försäkringsbref utfärdades af hr von Koch, och man kan således ljusligen se, att äfven hr Kelday är ett särdeles uselt vittne; och man måste i sanning häpna öfver den höga grad af enfald eller fräckhet, som dessa begge mot hr von Koch åberopade personer i denna sak visat. När man nu erinrar sig, att det, på sätt sjelfva angifningsartikeln omförmäler, är cfficielt uppgifvet, att hr Kelday varit Defenderkompaniets ombudsman i Londen, så torde, genom ofvan intagna bref, till och med redan nu nog hafva blifvit sagdt, för att finna, hvarest bedrägeri i denna sak varit för handen, och att hr von Koch har ganska rätt i det af hans ombud framstälda yrkandet om herr ILoustaunaus och Defenderkompaniets instämmande till