Aftonbladet – 23 april 1859, sida 2

Kronprinsen-regenten samt priasarne Oscar och August bevistade sammankomsten. — I sammanhang .med redogörelsen för krigsrättens protokoller i målet mot den till baptismen öfvergångne soldaten Fläck yttrar Wäktaren följande: Af ofvanstående redogörelse synes alltså, att ett nyttreligionsmål blifvit anhängiggjordt, förenadt med stora lidanden för den anklagade och mycket obehag för vederbörande myndigheter, hvaröfver man måste erfara desto mera förtrytelse; ju lättäre det varit att undvika detsamma. Vi anteckna i korthet de reflexioner, som sjelfmant framstå i detta särdeles egna mål. Först och främst ser man här följderna af den ofördragsamhet som baptisternas ledare predika emot vår kyrka, då de kalla henne för Babel ock frånkänna henne all kristelig kärakter, hvaraf måste uppstå sådana föreställningar som hos Fläck, att man icke en gång kan afhöra en gudstjenst inom densamma, utan sitt samvetes förkränkelse. Baptistledarne, som ofta för sina ändamål framhållit evangeliska alliansens grundsatser, handla -härutinnan alldeles i strid emot desamma. Men fördomarne och ofördragsamheten må vara aldrig så stora hos baptisterna, så bekämpas de visserligen icke genom samma vapen; och alltså måste tadlet vidare drabba kaptenen Friberger, hvilken drifvits af ett särdeles ovist tjenstenit. Det är visserligen tillbörligt och berömligt att, enligt reglementet, befälet tillhåller soldaterna att hevista den allmänna gudstjensten; men då laga förfall eller giltiga skäl för uteblifvarnde måste få gälla, så kunde och borde visserligen såsom sådant anses, att Fläck utträdt utur statskyrkan och hyste samvetsbetänkligheter att bevista gudstjensten. Föreskriften att militären skall bevista gudstjensten är gifvenför att inom armån befrämja gudsfruktan. Men förevarande fall bade man lätt kunnat förvissa sig derom att den ifrån :gudstjensten uteblifne i allt fall använde tiden till gudaktighetsöfning. Genom denna eftergift bade den militäriska disciplinen icke lidit någon skada, såsom ock i förevarande fall visar sig, att Fläck villigt och oförvitligt uppfyllt allt hvad som hans soldattjenst verkligen tillhörer. Pastor i församlingen tillkommer det att meddela undervisning åt dem som hysa ifrån vår kyrka afvikande läror; men en officer går deremot alldeles utom sitt embetes befogenhet då han vill använda den gifna föreskriften att soldat bör bevista gudstjenst, för att derigenom söka återföra honom till statskyrkan. Ansåg kapten Friberger sig icke kunna meddela Fläck en dylik befrielse, så hade han åtminstone kunnat inse att här var ett dylikt svårt fall, der han borde inhemta förhållningsorder ifrån sina förmän. Men icke endast kapten Friberger, utan ännu mera krigsrätten har ådagalagt hvilken fullkomlig obekantskap mångenstädes råder uti allt hvad som angår religiösa företeelser. Visserligen kan man i det enskilda lifvet få höra personer som för nena, att hvar och en som anser det osynliga och eviga vara något vigtigare och väsentligare än det synliga och timliga, är rubbad till sina sinnen; men förvånande är det att finna en domstol händla efter dylika krassa åsigter. Det är bekant, att i förflutna tider det varit en stundom begagnad beqväm utväg att förpassa dem till dårhus, hvilka hyste några från den rådande religiösa meningen skiljaktiga åsigter; men man skall vara bra kortsynt för att tro att numera något dylikt låter verkställa sig, Emellertid har krigsrätten genom detta beslut att mhemta sundhetskollegii utlåtande med flera månader förlängt den anklagades fängelse. Det är slutligen gifvet att man genom dylika förvända åtgärder endast alltmera befrämjar baptistsektens utbredning.,