Aftonbladet – 23 april 1859, sida 2

— Hjertligt välkommen ännu en gång till oss, min käre kapten Geistern! Jag kan blott beklaga att det är sista besöket. ; Beklaga icke det, herr löjtnant! För mig; den öfverblifna spillran af ett dubbelt skeppsbrott, är det bäst att tvinga tankarne på nya föremål.n Är det säkert att vi nästa år få helsa er vid våra stränder? Om Gud bevarar lif och helsa, mötas vi då åter. Denna platso — han blickade åt det rödmålade kapellet — är mig för helig alt jag icke än .en gång skulle valfärdas hit. Men icke blott derföre ... det finnes ett annat förhållande, som med djup smärta och intresse håller mitt minne qvar här. Jag gissar att det angår Hjelm ? Ja, Jag kommer nu från Svartskär. Och ehuru jag derifrån medför ett herrligt intryck af personer. nog upphöjda att icke låta den indirekta orsaken till olyckan umgälla följderna, så är jag i den grad bekymrad för det unga huset och i den grad missbelåten med mig sjelf, för det jag ej följde er systers förnuftiga och milda förmaning om ett enskilt samtal med Hjelm, att jag aldrig skall finna någon verklig ro, innan jag får höra om det icke blir en möjlighet att hjelpa dem. Kapten Geistern har redan visat sin allvarliga vilja, och måhända kunna vi framdeles på något sätt anordna den saken... Men tillåt att jag fäster mig vid ett särskilt uttryck — kände Thorborg till detta så sorgliga ämne på förhand ? : Öppet taladt, löjtnant Guldbrandsson, har er lilla älflika syster från början utöfvat ett visst välde öfver mig. Det kan dock lätt förklaras af. vårt första möte. Hon är ett ganska enskilt och rikt begåfvadt väsende, eburu hon mot mig varit så der temligen sträng. Hon sträng?, Gudmar rodnade.. Men