Aftonbladet – 21 april 1859, sida 3

timma som jag. väntat mig att få den. bitter. Fru Hjelm mötte mig som om hon på få Hand vetat .allt:bvad jag lidit för.denngolyck; liga ;rättegång. Och som jag nyss sade henne; har hon för mig varit lik-en. solstråle. Mitt besök lemnar mig icke blott frid, utan hopp om kommande vänskapliga förbindelser. , , Och du bör veta, tillade Emilia småleende, att kapten: Geistern har. ett sätt att smickra, som gör: att man förlåter dess. öppenhjertighet...... Men nu lemnar jag herrarne ensamna en liten stund. -. Denna .ensamna stund; använde Hjelm att med ;lifliga färger uppdraga den lyckliga ställning, som Juset nu skulle erhålla genom det influtna kapitalet. Han var i den grad rädd att-.kaptenen skulle ytterligare erbjuda sitt biträde, att han allt hvad han kunde. öfverdref sin säkerhet och sina förhoppningar. sl Kapten .Geistern förstod. fullkomligt denna grannlagenhet. och klandrade den ej — hän skulle ha gjort detsamma sjelf. Men nogled han synbart, då Hjelm upptog den pennihgesumma, som han lånat för att betala hummerfiskrarne med, och helt enkelt förklarade sitt nöje öfver att hu kunna återlemna. Döck: Hjelms utseende var så bestämdt, att hvarje invändning skulle blifvit ansedd som en förolämpning. Nu . Öch icke ett spår efter Holt ? frågade Geistern, i det han tyst emottog penningarne och återlemnadeförbindelsen. cNej, allt igensopades med det bref, som mörkömännen sände mig. Han har kommit öfver någorstädes. i säkerhet. Dock hans tid blir väl en gång. ee Jag tror detsamma. Men aldrig skall. ett verkligt lugn komma till mig förrän hr Hjelm är lika lycklig som före min ankomst Vi äro alla, herr kapten, underkastade mot