Aftonbladet – 21 april 1859, sida 2

er skulle det i sjelfva verket vara mera traffvärdt att öppet framlemna handlingen ch lyfta penningarne än att i tysthet inleda, yrdna, främja och fullborda snart sagdt hela åneoperationen? Vid öfverläggningar, som hos rikets stänler egt rum i denna fråga (exempelvis vid den bofrättens utslag omnämda 1835 års riksdag) örekomma yttranden, de der tydligt utmärka, tt förbudet afser just sådan verksamhet, som la Månsson ådagalagt. Är nu förbudet öfverträdt — och jag: kan ;j annat finna -— bör man vid bedömandet if ånsvarsfrågan väl icke uteslutande fästa sig vid den i 78 8 af reglementet omtalade närmaste påföljden, att, sedan, direktionen anmält förhållandet. hos fullmäktige, desse skyndsamligen skola förordna en annan difektör i den felandes ställe, hvilket stadgande icke innefattar någon straffbestämmelse, utan helt enkelt eni feglementarisk föreskrifi om verkets förvaltning, så: attförfarandet dervid egentligen utgör en administrationsåtgärd. Man måste fastheldre; uti gällande a.svarighetslag söka den straffbestämmelse, som här kan komma i fråga. Man finner der redan i I ett stadgande utan alla vilkor och inskränkningar, nemligen, att, om någon direktör öfverskridet eller afvikit ifrån de föreskrifter, hvilka rikets ständer angående diskontverkens styrelse och förvaltning i bankoreglementet föreskrifvit, en sådan direktör skall varda från befattningen skild; hvarefter i 5 S bestämmes; att, då sådant öfverskridande: eller afvikande från reglementet upptäckes, Hvarpå åtal följa bör, fullmäktige skola det genast anmäla hos: rikets ständers justieombudsman, hvilken åligger att ställa den, om hvilken en sådan anmälan skett, under tilltal inför Svea hofrätt; och afhålle sig denne från utöfningen af direktörsbefattningen från det anmärkningen skett intill dess den tilltalade blifvit genom laga kraftvunnen dom frikänd. Samma tanka, som: ligger till grund för föreskriften i 78 S, återfinner man således i 5 S ansvarighetslagen, dock att. såsom tillbörligt är, reglementet innehåller, hvad fullmäktige hafva att göra om direktör felat, men ansvarighetslagen, hvad denne har att rätta sig efter, intill dess dom fallit; och innehållet af denna dom lärer bero af frågan, huruvida den angifne afvikit ifrån föreskriften i reglementet, 1 hvilket fall han måste från be fattningen skiljas. Häraf är uppenbart, att åtal för hvarje öfverträdelse-af reglementet måste ske, då anmälan om öfverträdelsen göres. Förkastlig samt stridande mot lag och rätt i allmänhet vore den föreställning, att direktör, som ansåges hafva afvikit från reglementet, skulle pligtskyldigast låta sig nöja dermed, att en annan i hans ställe förordnades. utan att åtal. eller undersökning följde; och honom lemnades tillfälle att sig förklara, eller med andra. ord, att han skulle för obestämd tid — rättare för all tid — suspenderas från en offentlig befattning, utan ransakning och dom, och utan rätt att någonstädes klaga öfver måhända olaglig och godtycklig behandling. Att åter fullmäktige, enligt sista momente i 78 6, under den tid åtalet fortgår, icke skiljas från utöfningen af det dem lemnade uppdrag, härleder sig tydligen derifråny at emellan dem och rikets ständer icke. finne: någon myndighet, som kan tillmätas makt at annan i den felandes ställe förordna. Utaf allt hvad nu blifvit erinradt och åda alagdt kan. åtminstone jag icke leda annar slutföljd än. den enkla och klara, att Ol: Månsson uppenbarligen öfverskridit och afvi kit ifrån 78 :S i förut åberopade reglemente och att han derigenom gjort sig skyldig til det ansvar 1 8:ansvarighetslagen i så beskaf fadt fall bestämmer. Härefter följer i ordningen att tillse, huru vida åtalet bör fortsättas jemväl i-hvad de omfattar ; angifvelsen;. att Ola Månsson skal hafva oenom egennytta felat äfven mot 2: