Aftonbladet – 21 april 1859, sida 2

Justitieoombudsmannen mot Ola Månsson. Såsom man lätt kunde förutse, har rikets ständers justitieombudsman i högsta domstolen öfverklagat den Svea hofrätts dom, hvarigenom Ola Månsson, anklagad att såsom diskontdirektör -i Malmö bafva som kommissionär tagit befattning med lånebandlingar och dervid egennyttigt förfarit, befriades från allt ansvar. Den idag ingifna besvärshandlingen; hvari assessorn, numera hofrättsrådet Möntelii och de båda vicehäradshöfdingarnes försök att göra lagen kraftlös, underkastas en högst intressant kritik, är af följande lydelse: Stormäkti. ste all: rnådigste Konung! Till Eders Kongl. Maj:ts ndiga pröfning får jag, å embetets vägnar, i underdånighet öfverlemna Eders Kongl. Maj:ts och rikets Svea hofrätts utslag af den 24 sistlidne Mars, angående åtal mot f. riksdagsfullmäktigen från Kristianstads län Ola Månsson i Gårdlösa,angifven att hafva såsom direktör vid rikets:ständers lånekontor i Malmö öfverträdt gällande reglemente och ansvarighetslag. Härvid må det vara mig tillåtet att, för målets fullständiga 1elysande, uppställa en jemförelse emellan angifvelsen — de ådagalagda förhållanderna i saken, samt hit hörande, tu gällande författningar; om hvilket allt jag hittills saknat tillfälle mig yttra. I första rummet bör då betraktas innehållet af 78 Si reglementet för bankoverkets styrelse och förvaltning den 10 Mars 1858. Uti de delar, som kunna hänföras till ifrågavarande mål, lyder denna så: Ledamöterna i samtliga diskontdirektionerna vare det uttryckligen förbjudet att såsom kommissionärer taga någon befattning med: låneansökningar hos det diskontverk, i hvars styrelse de deltagapn — ————————— finnes förbudet vara öfverträdt af ledamot i diskontdirektion, skola, fullmäktige ombesörja, att annan ledamot i hans ställe skyndsamligen förordnas och-insättes.n Nu är i detta mål ådagalagdt, att Ola Måns) son tagit sådan befattning med ett större antal, hös lånekontoret i Malmö, inom en kortare tid föredragna lånehandlingar, att — jemte det han gifvit lånesökanderria råd och upp: lysningar, samt förskaffat dem tryckta blanketter till skuldförbindelser — han sedermera emottagit dessa förbindelser, medfört dem till Malmö, der lemnatsdem åt annat ombud och, sedan lånen bifallits, lyftat penningarne hos nämde ombud, åter medfört till hemorten och aflemnat dem till låntagarne samt, i händelse så erfordrats, fördelat dem emellan flera personer, emellan hvilka ock i vissa fall upprättats särskilda förbindelser, hvarvid Ola Måns? son då jemväl biträdt — samt slutligen. för denna: sin befattning med lånehandlingarnes ordnande och fortskaffande, för de bifallna lånemedlens hemförande och redovisande, i de flesta fall; affört såsom provision en procent; hvilken, med afdrag af en fjerdedel jemte kostnaderna för lånebandlingarnes anskaffande, Ola Månsson tillgodokommit. Af denna. enkla framställning om saken, grundad på Ola Månssons eget inför domstol gjorda och derefter justerade erkännande, finnes väl klarligen, att Ola Månsson tagit icke allenast någon, utan äfven mångsidig befattning med handlingarne och de sökta lånen, samt derför undfått betalning — det vill säga: handlat i dessa: fall alldeles på enahanda sätt, som hvarje anhan kommissionär, utom i det att — hvad likväl icke ang r 78.5 — Ola Månsson åtnjutit större arfvode än eljest brukligt är. Uttrycket såsom kommissionär har blifvit i reglementet användt till motsats emot den befattning direktören såsom sådan varit pligtig att med lånehandlingarne taga — och ordet kommissionär, efter allmänt språkbruk, betyder alldeles detsamma som ombud, syssloman eller dylikt. Det synliga ombudet uti lånekontoret — här i de flesta fall kamreraren — har egentligen varit Ola Måns.ons kom: missionär, åtminstone så ofta som fullmakt att uppbära och. qvittera lånen varit icke allenast lemnad i första hand til Ola Månsson utan äfven sälld på innehafvaren— och fullmakten har följaktligen, i samma stund den af Ola Månsson emottagits, gjort honom i laglig meningtill lånesökandens ombud (kommissionär), af hvars godtfinnande det berottatt antingen sjelf omedelbsrligen inlemna handlingarne och uttaga penningarne, eller att lemna lånedokumenterna åt hvem han för godt funnit. Å Låneförhandlingarne hafva här bedrifvits af två kommissionärer, hvardera för olika delar deraf, alldeles så som eljest i dylika fall är Å vanligt. Det-lärer nemligen icke vara för någon obekant, hburuledes allmogen i orter, aflägsna från låneanstalt, vänder sig i första hand till någon nära boende, i sådana angulägenheters behandling van och skicklig person, hvilken är behjelplig : på lika sätt som Ola Månsson nu varit och hvilken-sålunda väl får erkännas så som kommissionär både i första och sista hand. Förbudet i reglementet har antagligtvis icke heller kunnat afse endast sådan kommissionärsåtgärd, att direktören. skulle hafva sjelf uppträdt i banken med lånehandlingarne — ty då kommissionärsskap, i afseende å lån, varit uttryckligen förbjudet för direktör, skulle ju denne, i samma stund ban sjelf framlade handlingarne, också sjelf framlagt bevisningen om sin lagöfverträdelse; och ett på sådant sätt utöfvadt kommissionärsskap har sannolikt. aldrig MN rum, än mindre framkallat ifrågavarande förbud. Hvilken skilnad, förtjent af ringaste uppmärksamhet vid betraktande af lagens grund oeh mening, skulle väl för öfrigt kunna uppställascemellan den ena. och andra af de omnämda: kommissionärsbefattningarne; —elmö RV DD SR DM NERE a ne en NR 4