Aftonbladet – 20 april 1859, sida 2

område, att du kan hafva råd att vära god och fördragsam, om shan vill vara sig sjelf; der han bör vara det. Och varma och bönfallande som orden voro åtbörderna och blickarne. Men Majkens blick föll hvarken med mildhet eller barmhertighet på den unge mannen, som hon gifvit sitt hjerta. Denna blick liknade det oskrifna bladet i den bok, der vi ärna anteckna vår själs intryck. Men anteckningen kom nog. Jag har hört dig till punkt och fordrar för mig sjelf samma rätt tillbaka. Lofva att ej afbryta migl, : På förhand är jag säker att jag skall frestas dertill, men jag skall försöka att motstå detta begär. Måtte blott det du tänker säga icke blifva dig så olikt som den orörlighet, hvarmed du åsett min stormiga rörelsel Nej, hur helst du bedömmer det, skall du icke kunna säga att det är mig olikt. Det skulle vara enfaldigt och ej anstå mig, om jag inför. något menskligt väsende sökte antaga en karakter af tillgjord blygsamhet i bedömmandet af den ståndpunkt, hvarpå jag står som qvinna och-menniska. Jag är begåfvad med ett hufvud nog redigt. att styra min egen lefnadsfarkost och med ett lynne nog fast att icke låta upprycka. mig af något vindkast, men derjemte har jag ett hjerta nog mjukt och ömt och vart att kunna bjuda det till bo åt den man, som jag älskar. Jag sträfvar ej att vara eller änses för en fri, sjelfmyndig qvinna, hur lätt jag än kunnat blifva det. Som dotter har jag lagt hela min själs okufliga mod under min faders makt — icke ett enda steg har jag tagit, som bevisat att jag åtrådde att herrska. Ty af lydnad för Guds vilja, som bjudit oss lyda föräldrarnes, har jag offrat min känsla, som sträfvat emot. Kan nu hon, hvilken visat sig sådan. som ogift, blifva annorlunda som gift? Har icke mitt handlingssätt varit pligtens och öfvertygelsens, ej en viljelös eller en slö svaghets? Och hvilken qvinna skall sätta mannens ära och sjelfständighethögre än hon, som i honom vill se icke sin herre, icke sitt hufvud, utan sin jemnlike i det gemensamma innehafvandet af deras gemensam