Aftonbladet – 19 april 1859, sida 2

SE VUVAILU LIL GC 13 JAPprik Skulle en soldats .vägranvatt deltaågai gudstjensten i den sockens kyrka, inom hvilken han har sin böstad, kunna stämplas såsom den svåra förbrytelse mot krigslagar, som benämnes vägran att-lyda order? Den smärtsamma känsla, som förfarandet mot den till baptistsekten hörande soldaten vid Orsa kompani af. dalregetnentet Fläck väckt och måste väcka hos hvar och en, som anser att åtminstone så mycken samvetsfrihet tillkommershvarje medborgare, att, när han lefver stilla sochvoförärgligt, hans religiösa känslor och meningar ej uppenbart böra: våldföras, har föranledt oss att undersöka, huruvida gällande krigsartiklar och tjenstereglementen, om hvilkas bristfällighet och behof af förbättring ej finnes meracän en mening; verkligen befinna sig i det skick, att de kunna låna sig till verktyg för religiösa förföljelser, och en under desammas lydnad stående person kan, på tt nu skett, genom deras! besinningslösa användning bringas på den punkt, att för honom -ej-finnes-annat val än att antingen genom att. följa gifven föreskrift. nödgas handla emot samvete och. religiös öfvertygelse, eller genom att vägra dess fullgörande vara förfallen till arkebuseringsstraff. Att krigsartiklarne så kunna tolkas, synes af det resultat, hvartill krigsrätten i ifrågavarande sak. kommit, då den;för att undslippa att afkunna ett all mensklig känsla våldförande fällande utslag, ej ansett annan utväg öppen, än att söka få tilltalade Fläck af läkare förklarad rubbad till sina sinnen. Huruvida krigsartiklarne nödvändigt så måste tolkas; är en annan-sak och ingalunda tvärsäkert. Som den: förbrytelse, hvartill Fläck förmenas förvunnen och somv2:kap. 5-6 krigsartiklarne straffa med arkebiisering, skall ha bestått i vägran: att fullgöra undfångna order. är i första rämmet af vigt att i allmänhet bestämma hvad utider detta brott skall förstås och i första hand huru beskaffad en oeftergiflig lydnad fördrande order skall vara: Man plägar, utan att närmare göra sig reda derför, dermed förstå hvarje befallning som af en förman i behörig officiel form gifves en underordnad,; utan afseende på beskaffenheten af befallningen. Så vidsträckt kan dock ej order tolkas, ty enligt 2 kap. 25 krigsartiklarne är underordnadförpligtadattutan minsta försummelse efterkomma ej annät än . hvad förman till konungens och riketstjenst, gagn öch, nytta samt krigsfolkets tukt och ordning förordnar. Hvad annat som förordnäs af en förman kam ej: hafva förbindande kraft af order samt behöfver således ej, ja si vissa fall får ej åtlydas; det må ske i hvilken officiell form som -helst. Om-t. ex. ett kompani soldater af chefen under marsch erhåller befallning att utslå rutorna i alla hus de förbitåga, får icke denna åtlydas, enär den utgör en befallning till -handlingar, som ej stå i samband med tjensten, och den som tillkännagifver sin vägran att fullgöra samma befallning, kan ej-anses förvunnen att hafva begått brott emot order. Samma förhållande är med underordnade militärpersoner, som t:; ex. vägra att afgifva tjensten ej: tillhörande yttranden, att åtlyda en regementschefs-befallning att infinna sig på baler på kongl. namnsdagar, göra uppvaktningar eller: dylikt. Som : dylika befallningar omöjligen kunna anses. hafva afsett konungens och rikets tjenst, eller krigsfolkets tukt, kunna de ej anses såsom till oefgiflig. lydnad -förbindande order. Men det är ej nog med att en underordnad militärperson i sådana fall har rärtighet att vägra lydnad åt förmans befallningar, det kan finnas andra fall der han vid ansvar är förpligtad till sådan vägran. Detta synesaf 110 Sregeringsformen, enligt hvilken dem gör sig.-skyldig till förräderi, som försöker våldföra rikets ständer, deras utskott: eller någon enskilt riksdagsman. Här duger ej, om man deltagit i handlingen att undskylla sig med-att man ejegt rättighet att vägra lyda order; man straffas utan afseende härå såsom förrädare. Af hvad vi ofvan. sökt visa följer tydligen, att ej alla befallningar af förman skola blindtlydas såsom order, em skilnad; som ock-i-2 -kap. 2.6-krigsartik!arne är gjord, ty sedan der föreskrifvits lydnad för befallning af ofvan angifvet slag, tillägges-att den underordnade. utom tjensten endast är skyldig:sin förman heder och aktDnIng. Med anledning häraf är det klärt att hvarje underordnad, innan han lyder, eger pröfva, om en förmans befallning är, såsom föreskrift i tjensten; befogadoch fordrande lydnad eller, såsom utom tjensten gifven; obefogad och ej nödvändigt påkallande lydnad. Naturligtvis måste dock den positiva, åtgärd, som underordnad af förman befalles, tydligen kunna bevisas ej röra tjensten; för att dess-fullgörande skall kunna vägras. Men kan detta bevisas, så är ock klart; att någon lydnadspligt ej kan komma i: fråga. Soldaten Fläcks rättsinstinkt hade ock efter hvad handlingarne i målet gifva vid handen, ganska: riktigt utstakat gränsen för hans: lydnadspligt såsom soldat. Detta synes af hans förklaring den 3 Februari vid erhållande af den uttryckliga befallningen utaf kompanichefen till gudstjenstens bevistande i sockenkyrkan, nemligen: om han blefve befalld att hela sin tid gå emellan Blisenberg; kompanichefens bostad, och sin egen hem; skulle han fullgöra befallningen; men att vika från sin tro, hvilket skulle enliot han: förmenande vara en