Aftonbladet – 19 april 1859, sida 2

Detta är helt och hållet oegentligt; ty hvad kärleken beträffar, så vet du väl att vi alltid ha fribet att älska hvarandra hur högt viförmå, af all:själ och håg: Ja,. det är. visst godt och väl, men då man är rätt och slätt menniska,; har man menskliga känslor och en synnerlig benägenhet att träffa sin älskade. utan sällskap af andra. Och redan vi två nw en hel rund månad tänkt endast på och för andra — hvarföre jag tjugu gånger om dagen fördömt den fördömde Holt — så är det bestämdt icke ur vägen att en enda gång tänka af hjertats lust och grund på sig sjelf. Sådan tycker jag icke om att se dig just nu, min Gudmar! Du är sjelfvisk, eller låtsar vara det, då jag hoppades finna dig lifvad af andra intryck., Men jag vill också svära på att sjelfva helgonbarnet, om hon en dag blir förlofvad, kommer att uppfatta sitt förhållande som fästmö från en liberalare synpunkt än du, min Majken ! ; Majken svarade ingenting, men hon upptog någon småsak från bordet, som hon började betrakta. Under tiden betraktade Gudmar henne först med en forskande blick, sedån med en, der kärleken röjdes utan uppehåll. Du gör med mig hvad du villl återtog han. Jag känner på mig att det blir något obehagligt du har att: söga mig ... Men nu hör jag dig. z Sade du obehagligt, då du vet att det angår vårt giftermål? Sr Ja, angående det fins ju ingenting annat än obehagligheter — det måste väl vara: det minsta jag kan säga, då det ej synes dager till att bli utaf. r Det medel, som jag nu tänker föreslå dig, vill jag högtidligt försäkra dig förer oss rakt till -målet. pen dig: då att tala! Men mitt hjärta slår så tungt, att det aldrig måtte vara fråga om lycka. Ja, har du på förhand beslutat att tänka