Aftonbladet – 18 april 1859, sida 2

STOCKHOLM den 18 April Med dagens post ha vi in extenso erhållit) den förut omnämda märkliga artikeln i Monitören, genom hvilken kejsar Napoleon afser att inverka lugrande på Tyskland och motverka den agitation, som på senaste tiden egt rum till fördel för Österrike. Man finner att den fras, som rörer den dansk-tyska frågan och som afser att anslå en för tyska nationalkänslan behagligt ljudande sträng,inskränker sig, såsom också ganska naturligt är, till att tala om de aprovinser,, som sammanhänga med den tyska statskroppen, således endast Holstein och Lauenburg. Denna artikel, som kan kallas en fransk kabinettsnot fill det tyska folket, lyder sålunda: Den franska regeringen förstår, lika så väl som någon annan, nationel finkänslighet och aktar den. Om densamma i sina afsigter eller i sitt förfarande gifvit Tyskland en anledning till fruktan för sin oafhängighet, så skulle den, långt ifrån att missakta den tyska patriotismens uppbrusning och farhågor, tvärtom fiina dem ädla och rättmätiga. Men vi kunna ej lätteligen tro att de,hvilka vi alldeles icke gifvit någon anledning till misstankar, åhyo äro fast beslutna att vara orättvisa emot oss. Vårt förtroende till andra staters billighet är blott en verkan af vår politiks uppriktighet. Då på några punkter af tyska förbundet yttringar emot oss gåfvo sig tillkänna, mottogo vi dem utan harm, emedan vi räknade derpå, att den förnuftiga och upplysta delen af. Tyskland snart skulle erkänna att dessa häftiga utbrott icke stödde sig på någon verklig grund. Detta förtroende har icke blifvit sviket. Det i pressen och flera tyska staters kamrar framkallade uppror griper icke mera ikring sig, utan börjar tvärtom att lägga sig. Detta konstatera vi med tillfredsställelse. v För att göra franska regeringen misstänkt bar man sökt pålägga den en indirekt ansvarighet i det man tillskref den en andel i de meningsyttringar, som uppträddefientligt emot tyska förbundets oafhängighet och fritt offentliggjordes under skydd af: en lagstiftning, som icke tillåter någon förelöpande censur. Dessa meningsyttringar, för hvilka ensamt deras författare bära ansvaret, hafva i Tyskland klingat som en botelse; på illvilligt sätt spridda, hafva de utsått farhågor och måhända till och med åstadkommit beklagansvärda misstag rörande Tuileriekabinettets afsigter. Den, som blott vill rättvisa, skyr icke dagsljuset. Franska regeringen har ingenting-att dölja, emedan hon hyser den öfvertygelsen, att hon ingenting har att förneka. Den hållning Bon iakttagit i den italienska frågan måste, långt ifrån att bekräfta det tyska folkets: misstroende,: tvärtom ingifva det den största säkerhet; Frankrike kunde icke angripa i Tyskland hvad det skulle rädda i Italien. Dess politik, som visar all eröfringslusta ifrån sig, eftersträfvar blott de af folkrätten, af folkens lycka och af Europas intresse fordrade behofver och garantier. I Tyskland likasom Italien vill det att de genom fördragen erkända nationaliteterna skola upprätthållas och till och med förstärkas, emedan det betraktar dem såsom ett af de väsentligaste vilkoren för europeisk ordning. Att framställa Frankrike såsom fientligt mot den tyska nationaliteten är derföre icke blott. en villfarelse, utan rentaf. en orimligbet. Kejsarens regering har, sedan tio år tillbaka, städse gjort gällande sin andel i inflytande, för att jemna de svårigheter, som uppstått, och lösa dem ur synpunkten af billighet och rättvisa. I Spanien har hon oaflåtligen understödt drottningens konstitutionella tron, i det hon oegennyttigt öfvervakat de flyktingar, som genom en rad af revolutioner blefvo drifna öfver våra: gränser... I Schweiz har hennes officiösa mellankomst bidragit till att ordna Neufchatelangelägenheterna, hvilka kunnat åstadkomma förvecklingar med Preussen, I sjelfva Italien har hennes omsorg sökt förekomma de nu uppståndna svårigheterna och, sedan hon åter insatt påfven i fulla utöfvandet af sin makt, öfverallt sträfvat att inplanta hofsamhetens princip. I Neapel sökte hon i förening med sin förbundna, drottningen af England, att förmå båda Siciliernas regering till reformer, hvarigenom den skulle hafva blifvit starkare. I Tyskland bar hon i den ömtåliga fråga. hvilken uppstått mellan tyska förbundet och Danmark rörande hertigdömena, trots sina sympatier för Danmark, erkänt den tyska patriotismens rittmätiga ömtålighet, då det gäller. provinser, hvilka med så många band sammanhänga med den tyska statskroppen. och hon lät i Köpenhamn endast höra försonliga :åd. I Donaufurstendömena har bon bemödat sig att-förhjelpa dessa provinsers välgrundade önskningar till seger, för att äfiven i denna del af Europa försäkra den på tillfredsställda nationalintressen fotade ordning. i Frankrikes politik kan icke hafva tvenne lolika mål; den afväger med lika rättvisa alla folkens intresse. Det, som hon i Italien vill se aktadt, det vet hon också att akta i sjelfva Tyskland. Icke skulle vi hotas. genom exempNet af rett nåtionelt. Tyskland; som. bragte sin förbundsorganisation i enklang med enhetsImässiga: tendenser, hvilkas princip, blef nedlagd redan i tullföreningens stora handelsenhet. Allt hvad-som i grannländerna utvecklat de genom handel; industri och tramåtskridande skapade förhållanden, länder civilisationen till fromma, och allt hvad som förstorat civilisationen, tjenar till Frankrikes upphöjande. em K. M:t har, enligt Posttidningen, under den 13 dennes, uppå gjord ansökning, bevilJat, öfversten. och chefen för Kalmar regement, G. G. H. Stjerngranat afsked: ur krigstjensten. — Samma dacv har K. M:t till öfverste och