Aftonbladet – 18 april 1859, sida 2

ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN), ROMAN Ar . EHILIE CARLEN, Jag tackar — kaffe har jag redan druckit, en jag skall vänta tills kapten Boson fått sluta sin robert, ty jag önskade få språka lite enskilt. Det är väl inte något hemligare än som kan talas högt — herrarne gör nog ingen molest. Det har ingen lycka med sig, skall jag säga, ett få hinder i första roberten. Då väntar jag tills hela omgången är slut, ifall jag sedan får tala med herr kapten. Går det åt den leden, då är det väl så godt först som sist b Gubben steg, med allt annät än förtjusta ögon, upp från bordet och stultade af till sängkammardörren, som han öppnade. Då de inkommit hit, sade han med hastig ton: SsVar nu så-god och säg i blinken ärendet, min lilla fru! Alltid lika grann, fast en räknat sina olyckstal l Man får icke fälla modet så snart, kapten Boson! Och: då det gudskelof ej är någon fara med min mans affärer, så... Jaså, nå det var kärt att höra! Folk — illa underrättade, kan jag tro — ha annars sagt. att stöten gått tvärs igenom huset och gifvit det batiesdr, Så mycket bättre då, så mycket bättre, att-det icke: var sant Emilia rödnade starkt.En så rå förtrolighet hade -hon ej kommit att tänka på. Nej, sade hon; detta är ett misstag, kapten. Böson — men svårligen skulle denna rymning. med både husets och den; engelska Kassan kunna lemna annat än oro och upp) SA. B, nås 1—47, 49—58, 61—81, 83—88