Aftonbladet – 18 april 1859, sida 2

ut. Men hastigt ropade han,. liksom för att rädda sig: ; Bengtsson, Bengtsson, gifven går... här är jag nu... Det är omöjligt, min lilla fru, min själ är det icke omöjligt — ta mig fan är det icke kav omöjligt! Utan ettord öppnade Emilia piraten och sänkte dokumentet tum för tum; medan. hennes blick nästan tum för tum föll: öfver gubben Bosons ansigte. Tillslut var af papperet. icke qvar mer än två tum, då på en gång den snåle, men hänförde. sjömannen nappade det mellan tummen och pekfingret ...... Fem minuter senare hade Moss namnteckning fått sällskap med Jonathan Bosons, Ack, hvilken tacksamhet jag. erfar! sade Emilia, och när dokumentet denna gång stacks ner, blef -ickeens en half.tum qvar ofvanföre. Seså, sesås, säde gubben, när han följde sin gäst ut genom stora rummet till dörren, nu får jag väl lof att kyssa handen till afsked — det är nu icke värdt att tänka på något annati Då kapten Boson blir tio år äldre och jag kommer för att begära en dubbelt så stor borgen, skall det bli munnen — nu bjuder jag banden så länge. Och den gamle väderbitne sjöbussen kysste med stor lycksalighet den framräckta handen. Han var ogement smickrad af allt hvad hon sagt, särdeles deröfver att han behöfde tio år ännu för att anses gammal — och ogement lycksalig var han också vid tanken på att kapten Rasmusson redan lemnat bort penningarne åt köpman Hansson på Fjällbacka . Då Emilia återkom från de och med jubel förkunnade sin seger, måste hon dock utstå den pröfningen att icke samma afton få resa hem och meddela den åt sin man,