Aftonbladet – 16 april 1859, sida 2

Men antingen gingo klockorna galet eller också hade kapten Boson gjort någon förändring i sin dagordning, ty ehuru den unga frun gerna önskade att höra miste, hörde hon dock ganska rätt deruti, att flera personer talade derinne; och omhon velat, kunde hon äfven ha hört att en af dessa röster lät tems ligen vresig. Den obehagliga förkänning, som bemäktigade sig henne, ökades ännu mer, då hon förstod att hennes tillärnade värd redan satt sig ned vid spelbordet. Dock hade hon icke annat parti än att stiga in. I det stora med skyblå tapeter beklädda rummet och vid det brunbetsade spelbordet under fönstret sutto tre män, hvilka tycktes hafva nyss slagit sig i ro. oDen ene af dessa personer var den lika mycket för sin snålhet som sin kärfhet kände gamle kapten Boson, en liten rödfnasig och argsint gubbe. De andre herrarne voro också kaptener, hvilka turade om med trekarlen, så att de hade partiet hös sig en eftermiddag hvardera. Kapten Boson var enkling, men hans svär gerska förestälde värdinna i huset. Tyvärr var hon dock icke nu hemma. Med ett slags bugning, som ej lyftade dem många tum från stolarne, helsade de brunhyade och väderbitna kaptenerna den inträdande. Känner icke kapten Boson igen mig? frågade Emilia med den bästa ton och min; som hon kunde antaga. Men herrarnes buttra utseende öfver det opåräknade afbrottet verkade, efter hvad hon sjelf trodde, att minen ej kunde bli så riktigt vacker och intagande som hon på förhand hade beslutat. Joho, jo bevars .. det är ju fru Hjelm.,.... : Bengtsson du ger så länge — frun tager icke la opp att vi fortsätta roberten. Varsågod och tag plats i softan! Behagas det kaffe, så san Lura nog sätta på .. Annars är svägerskan jortåt Grebbestad.; : (Forts.)