Aftonbladet – 15 april 1859, sida 2

och jag äro goda vänner. Och medan Emilia är borta och pröfvar sina resurser — och det Vore ju himmelsskriande att tvifla på dem — talar jag med Rasmusson. Vi komma igen med allting lyckligt och väl uträttadt. Ja ja, får jag mäta framgången efter resurserna, tviflar jag icke på att jag, såsom gubbarne säga, kan slå mig i all rolighet, medan ni. mina damer, äro borta på er affärsresa. Blott vi icke få storm — då är det icke värdt att ni ger er uti en liten öppen båt. Tyst... jag har mina ider!.sade Majken. I morgon skulle Gudmar åt Lyngholmen. Då bär vägen nära ert första skärgårdshem. Jag skickar: straxt ett bud åt? kapellgården att höra om han kommit. åter, och. skäll derefter ge mina befallningar. Majken sprang genast upp till sig och skref följande: . Ordres för kongl. maj:ts och kronans flagg att i morgon klockan 10 förmiddagen svaja utanför Svartskärs brygga! Ordres: för innehafvaren af samma flagg att vid besagde tid bålla sig sjelf färdig att till fiskläget öfver. föra tvänne laddningar fladdrande styckegods! Majken, öfverbefälhafvarinna. Medan Majken aftärdade detta, stodo Emilia och hennes man qvar i förmaket. Du ser så förundersam ut, min lilla hustru, och har varit tyst en:så lång stund, att du bestämdt har något särskilt i tankarne? Det nekar jag icke. Men du är alltid, min egen Åke; så inne i;din värdighet, faständu icke talar om den såsom jag fordom gjorde--om: min, att jag ibland icke alls kan nå dig. Hur kan du, prata så? Skulle jag ha i mitt sätt något som gör dig försagd?