Aftonbladet – 15 april 1859, sida 2

rafiken. — Med anledning af en utaf statsministerns ör utrikes ärendena hos K. Maj:t gjord framställning om tilldelande af något understöd åt ett i Lonlon inrättadt och endast af frivilliga gåfvor underhållet hospitalsskepp, hvarest sjukvård meddelas åt sjömän å till nämde stad ankommande fartyg, och hvarest ett icke obetydligt antal svenska sjömän njuit vård, har K. Maj:t funnit godt att å Handelsoch Sjöfartsfonden anvisa ett anslag af 50 att för en gång såsom understöd till ifrågavarande bospitalsskepp för sjuka sjömän utgå. — Från Westervik skrifves den 13 dennes: April månad har som vanligt medfört häftiga tem: peraturförändringar. I medio af förra veckan ända till 8 grader kallt och i fredags 16 grader varmt (i skuggan). Efter stark åska i lördags f. m. har vårvärmen gifvit vika för vinterrusk och snöbyar. Sistlidne lördag på f. m nedslog åskan i den; -en mil från staden vid södra inloppet belägna Spåröbåk; taket och spiran blefvo lågornas rof. — Man läser i Malmö nya Allekanda?: Domkapitlet i Lund har i dessa dagar underkänt baron von Blixen-Fineckes rättighet att i egenskap af patronus tillsätta kyrkoherde i Gerdslöfs och Önnarps församlingars pastorat af detta stift, på grund deraf att baronen icke skulle ega svensk medborgarerätt. Endast domprosten Bring lärer reserverat sig mot pluralitetens beslut. Mot detta domkapitlets åtgörande skulle kunna invändas: att berörde patronrätt redan de facto blifvit erkänd, alldenstund baron von Blixen-Finecke år 1844 genom sina förmyndare utöfvage denna rättighet, då prosten L. P. Holmberg utnämdes och erhöll bbörig fullmakt att vara kyrkoherde i nämda församlingar, samt att baronen finnes upptagen i Svenska adelskalendern under n:r 258 bland friherrar, är caput för sin ätt oah näppeligen torde vara löst från sin trohetsed mot H. M. konungen af Sverge. Vi vilja dessutom påminna oss att riddarhusutskottet vid sistlidne riksdag, på derom framstäld förfrågan, förklarade hinder icke möta för baron von Blixen-Finecke att såsom caput för sin ätt uppträda på svenska riddarhus.t, en tillåtelse som barbnpen emellertid icke begagnade sig af, alldenstund han samtidigt blef vald till representant vid danska riksdagen. Då det sålunda synes som om baron von Blixen-Finecke skulle stå i undersåtligt förhållande till både konungen af Sverge och konungen af Danmark, likasom han jemväl är både svensk och dansk baron, skall det blifva intressant att se huruledes H. K. H. kronprinsen-regenten kommer att afgöra denna tvistefråga. FOR ft ben — Från de nu pågående kyrkliga rörelserna i Skåne meddelar Öresundspos:en följande karakteristiska drag: Hr Möllersvärd, förmodad baptist, ehuru han, såvidt vi hafva oss bekant, hvarken blifvit anklagad eller dömd för affall från den evangeliskt Lutherska läran; har under sist). vinter rest omkring och predikat här i Skåne. Möllersvärd är en man med en vårdad uppfostran, oförvitliga seder och högst ovanlig talang som andlig talare. I Ausås och Ströfvelstorps församlingar, hvilka annars utmärka sig för frimodighet och sjelfstän ighetssinne, har han blifvit af kyrkorådet och tjenstgörande pastor om också icke våldsamt, dock på ett särdeles högkyrkligt och trångbröstadt sätt behandlad och trakasserad; I Höja, der hr Berling är prost, berättar hr Möllersvärd sjelf, skulle en konventikel, af honom, M.. hållas, till hvilken. en hel del folk samlats från åtskilliga håll. Under vägen dit erhåller emellertid Möllersvärd underrättelse om, att icke mindre än 30 drängar fått befallning att anfalla honom då han framkommit till bestämmelseorten. Sålunda varnad, tog han en annan väg, men 4 ridande bonddrängar skola på olika hållsbafva sökt efter honom, ehuru förgäfves. Det för konventikeln samlade folket måste skingra sig, då predikanten uteblef, men under hemfärden skola de hafva blifvit skuffade och misshandlade af de utskickade statskyrkliga hejdukarne. Men än hetare tillgick det i Röke. :Der kringrändes -huset, der Möllersvärd höll en bibelförklaring, och fill slut infann sig kyrkoherdens dräng, sannolikt i prestens stad och ställe, i spetsen för kyrkorådet och ålade M. att ej predika, hvarjemte han lärer hafva fallt otillbörliga yttranden :om både biskop och myndigheter. Sedan detta originella kyrkoråd och de till:andakt församlade, åflägsnat sig, kringrändes huset af-personer, som troddes ämna öfverfalla M., hvilken med möda kunde rädda sig genom. ett fönster åt trädgården, hvarifrån han måste flykta en fjerdedels å en half mil till närmaste by. Såväl i Höja som i Röke lärer man anse resp. kyrkoherdarne hafva sitt finger medi dessa me—— ———————————— LLA? 2?