Aftonbladet – 15 april 1859, sida 2

STOCKHOLM den 15 April, Bref från Danmark. Köpenhamn den 8 April. Det har ett ögonblick varit trodt, och efter verkligen ganska antagliga indicier, att regeringen ämnade snarast inkalla riksrådet. Detta har fått en officiel dementi, och dermed är den saken slut, tills vidare: Enligt Helstatsförfattningen skall riksrådet i alla fall tillsammans före Oktober månads slut. Flar man kunnat draga ut affären så länge, som skett, skall man kunna göra det till Oktober, menar man; nåväl, jag har deremot intet att invända. Hufvudfrågan är: när och om riksrådet blir inkalladt, hvad vore hulpet dermed? För min del är jag visserligen icke sangvinisk nog till att tro, det rena underverk äro att vänta från det hållet, men sjelfva faktum skulle dock, helst om det inträffade litet inom den ordinarie tidpunkten, ha sin betydelse. Redan detta att Danmark-Slesvig dervid skulle, för första gången, samlas i en gemensam r7epresentation, med Holstein lemnadt utanför, (och detta är ju den gifna följden af helstatens upphäfvande för Holstein-Lauenburgs räkning), vore dock efter fattig mans lägenhet något, om ej något afgörande. Det är dessutom alltid en fråga, att icke helt och hållet afvisa med misströstan och förakt, om ej i detta riksråd, bestående numera blott af de danska och slesvigska ledamöterna, det dock. frots den nästan barocka vallag, enligt hvilken det blifvit sammansatt, skulle — när allt kommer omkring — finnas ett öfvervägande element af nationelt sjelfmedvetande, om ej af någon mera kompakt politisk opinion o5h en djupare samlad öfvertygelse om hvad landets väl och hela framtid fordrar. Det gesi denna församling, som i alla, flera män, hvilka under vanliga förhållanden icke äro mäktiga af någon synnerlig energi eller ens mera behjertad tanke, men hvilka dock i ett ögonblick. då det gäller allt och då deras röst erhållit en afgörande vigt, åtminstone draga sig för att bära ansvaret för ett stort förderf och då plötsligen lyfta hjert-t litet upp i bröstet på sig. Der ges dessutom flera andra, hvilka äro verkliga patriotiska och sannt danska män, och hvilkas ord i sista timman borde kunna göra sig gällande och inverka på de öfriga... Man invänder: men äfven med bästa vilja i verlden kan riksrådet intet uträtta, det fattas ju denna församling allt initiativ! Denna omständighet är ej att förbise, den har sin vigt. Men en församling af män, som ej blott veta hvad de vilja, men äfven vilja med något besked, har ännu aldrig saknat medel att göra sig hörd under hvad förhållanden som helst och skulle icke sakna det bär mer än eljest. Ryktet om att ministern för Holstein, Unsgaard, ämnar gå af, håller sig ännu uppe, och.det tillägges nu att man underhardlar med amtmannen Levetzau, kommissarien . vid sista ltzehoeförsamlingen, för att förmå honom i stället öfvertaga denna icke ovigtiga portfölj. Hvad chancer der kan vara derför, skall jag låta vara osagdt. Den nyutnämde svenske ministern vid danska hofvet, grefve Wachtmeister, lär först under loppet af nästa månad vara att hitförvänta. Medan jag talar om diplomater, vill jag tillägga att härvarande österrikiska sändebud, grefve Coronini, lär i går erhållit en telegrafdepesch från Wien, enligt hvilken han hals öfver hufvud kallas hem för att öfvertaga någon ny och vigtig sändelse. Måhända är det meningen att ha honom i beredskap till andre man vid kongressen (såframt det verkligen blir någon kongress, hvilket man dock alltmer och mer börjar betvifla!). Vi hafva på en gång fått fullkomlig sommar. I dag är här säkerligen en 16—18 graders värma. Träden skjuta blad, så man nästan kan se det, och Östergade hvimlar af sommartoiletter. Folketheatret, har fått en god kassapjes i En fattig ung mans historia. Ettnyttoriginalstycke (af Thiele), Claus Rigmands Skat bar blifvit uppsatt på kongl. teatern; det har mychen svårighet att hålla sig uppe och hvisselpiporna läto sig höra vid ridåens fall ännu vid tredje representationen i går. I dag går Bournonvilles bekanta Toreadoren för hundrade gången på kongl. operan; en sällsynt triumf för en danskomposition. Den belgiske fiolspelaren Leonard är här med sin täcka fru, sångerskan, men de hafva mera en succes destime, än dargent. Kronprinsen-regenten har i dag hållit kon