Aftonbladet – 15 april 1859, sida 2

ROMAN AF EMILIE OARLERN, Nå, det förslaget var då Åke bra olikt! Det är väl icke heller värdt att påstå, att det kommer från honom: det är nog jag som har så påflugna id6er. . Dernäst talade vi om hvar vi skulle få ett namn i stället för min afsatte befälhafvareg. . Du får vara med i rådplägningen, kära Emilia! Jag är rädd att Åke icke synnerligen tycker om ännu mera fruntimmersbiträde! svarade Emilia halft undvikande, ty längre än till uppvägningari boden, renskrifning af bref och räkningar hade icke hon kommit i affärslifvet. Vid dessa Emilias ord uppsteg en misstänkt rodnad på den unga köpmannens ansigte. SäMen innan han hade hunnit säga något, skyndade Majken att infalla: Huru kan du tro att din man, som är en upplyst och tänkande menniska, skulle hafva så inskränkta åsigter om qvinnan, då hon kan möta honom under sådana förhållanden som här framstå! Hvad mig beträffar, har min egen gamle egensinnige herr fader aldrig försmått att höra min mening, sedan jag kunde hafva en sådan. Och du, som visar dig som en klok och ädel hustru, bör också räkna på hvarje sådant förtroende som ditt förstånd uppfattar. Majken har fullkomligt rätt, min Emilia, under de vilkor hon förutsätter. Dessutom ha ju vi flera gånger haft samtal rörande mitt affärslif; och hvad särskilt beträffar nämde fråga, så tror jag bestämdt att du är skarp?) Se A, B. nig 1—47, 49—58, 61—81, 83-86