Aftonbladet – 14 april 1859, sida 3

Två UML Vv FE SUPREREVe FEAG SIVSR GIV RHEPGR men förmodligen sker det på spekulation åf berörde censor, för att visa sitt nit och göra sig oumbärlig Väl vore det emellertid för omdömet bland svenskärnc om den franska polisen, derest odugligheten och taktlösheten hos denne censor kunde komma till franska auktoriteternas öron; och han blifva ersatt af någon dugligare person. EERO STNND — Vi ha till införande i bladet mottagit följande uppsats, till hvars innehåll vi en följande: dag torde återkomma: Till -Bedaktionen af Aftonbladet. En författare i Aftonbladet för den 5 denne: har uti n ödmjuk hemställan begärt sva på den i hans ögon ytterst vigtiga frågan: hurudan hade väl utgången blifvit och Buru hade det sett ut här hemma, i fall man, i stället att omsätta sina affärer med de penningar. söm vunnits genom jernvägsoch 12-millioner-statslånet, hade skolat af landets egna tillgångar utgöra denna summa, nära en hal! gång större än bankens förråd af klingande mynt och mer än två tredjedelar af hela des: sedelstock ? (Aftonbladets författare beräkna nemligen de under 1858 indragna nya lånen till 27 millioner rdr TmMt.) : Den ärade författaren i Aftonbladet, som framställt -denna fråga, klagar öfver att har länge väntat på svar uppå detta inkast mo: deras mening, som framställt landets ställning blomstrande. Särskilt anmärker hän att Han tidningen i Göteborg, som är finanschefen: och jernvägsintressets förste vapendragare inon pressev,, i afseende å ifrågavarande beniga inkast iakttagit en tystnad; sori om han i det afseendet hade blifvit behäftad med det ryktbara munlåset. GT ) Då den ledamot af Handelstidningens reTdaktion, söm behandlat de ekonomiska fråÅgorna, händelsevis. befinner sig närmare Aftonbladet än sinegen tidning, torde det tillåta: hönom, attså skyndsämt och kort som möjlig! stilla Aftonbladets författares längtan efter ett svär på detta inkast, som tyckes göra vår förf:c så mycken oro och hufvudbry. Svaret ligger helt enkelt i en jemförelse. En man om en million rdr i förmögenhet har en skuld af 30-å 40,000 rdr (sådan är, : värsta fall, proportionen af Sverges totala nationalskuld, då denna beräknas till 110 å 126 millioner rdr), deraf. omkring hälften hypotiserad .öch -återstoderi sväfvande. Af den senare måste-tio tusen rdr (motsvarande Aftonbladets :27 å 30. millioner) under en, svår period omsättas, då mannen icke kan med sin produktion på en gång betala dethela. Har bade dock gerna velat göra det senare; har har prutat mycket emot-att upptaga. ett nytt lån, som skulle kräfva nya räntor, och hvars betalning åter kunde bli oroande, derest krediten komme att förblifva lika störd. — Dock måste han besluta sig för den oangenäma åtgärden. Hän lånar ännu en gång och ser sina affärer fortgå utan någon våldsan: Irubbning. Huru hade det sett ut för den mannen. om ham ej fått eller ej velat låna för andra gången? Utan tvifvel ganska illa! (Vi uttala detta . ord, äfven med kännedom att Idet för artikelns författare blir något att haka sig fast vid.) Han hade kanske måst sälja af sin ladugård eller sina jordbruksredskap till underpris, ty sin kassakista (bank) vill han ej tömma, då den kanske utomdess ej för tillfället innehållit hela summan, och han måste ega penningar inne till de dagliga löpande små utgifterna. På dessa försäljningar gör mannen en betydlig förlust, uppgående till långt mer än den drygare ränta han nu måste betäla på det nya lånet. Derföre var det ju äfven bättre att han lånade. Vi kunna också fänka oss, ätt mannen, i förskräckelsen att se sig oförmodadt i trångmål; tillgripit sådana finansiella åtgärder, som slut ligen skolat leda till hans undergång. Der största rikedom har mer än en gång: på dette sätt gått förlorad... Men. bevisar väl detta: at samma rikedom. aldrig existerat? Således: om Sverge hade burit sig dumt åt i stället för klokt, då det gälde att omsätt: en del af landets sväfvande skuld, så bevisar väl icke detta att landet varit, innan dumhe ten försiggick, bragdt i lägervall. Om vi icke lånat, utan i stället sålt till. underpris fler: dyrkara effekter, ihstält våra offentliga arbeten m. m., så hade landet derpå gjort mycket stora förluster; men detta bevisar alls icke, att landets: ställning förut vår annan. ä hvad den var och hvad den. lyckligtvis änm förblifvit — sedan dunmheten icke blifvit. be: gången — nemligen uppblomstrande. Ty dei är detta, trots den ännu pågående finansiell: förlägenheten och osäkerheten. Och härmed torde A.-B.-författarens inkast vara för tillfället besvaradt. Jag tilllägger blott, ätt öm Handelstidningen leninat något enda af samme -:författares inkas och spörjsmål obesvaradt, så har anledningen dertill legat icke i spörjsmålets svårlösthet utan i dess obetydenhet. Deremot bar Handelstidningen haft den oturen, att se sina ick: blott inkast, utan faktiska vederläggninga och med. siffror och citater utförda berikti ganden af Aftonbladets författare bemötas mec fullkomlig tystnad. Huruvida detta berott på något lås för: munnen eller icke snarare lå för rättsinnet, torde den ärade författare: sjelf upplysa. Stockholm den ,13 April 1859. d ; SS. 4. Hi OR LANDSOETS-H Upsala .den 12 April; Förliden tisdag omkring kl. 11 f. m. utbröt vådeld i Sandby, Wess landssocken, med sådan häftighet under den då rådände stärka stormen, att under en Och en Hal: timmas tid uppbrunno 8 bondgårdar och några torplägenheter, jemte . penningar, lösören och kreatur.