Aftonbladet – 14 april 1859, sida 3

Sankt Gaetano är utan tvifvel ett stort och ganska inflytelserikt helgon och vi ämna icke förringa-hans värde. Men det har dock visat sig att hans käpp, hvilken nyligen varit på försök använd på konungens af Neapel sjuka ben (historiskt!) har i vårt nittonde årbundra de förlorat sin magiska kraft, och detsamm: gäller om den Helige Ludvigs blod, hvarmed man likaledes nyligen laborerat på det sjuk: kungliga benet. Och när S:t Gaetanos käpp icke längre kan kurera en enda sjuk ledamot; hur skulle man dermed vilja bota en sådar allmän röta, som den, hvaraf t. ex. hela Ita: lien lider? Med heliga käppar går det icke, det är po: sitift. Hvad särskilt angår konungen af Nea: pel, skulle utan tvifvel för längesedan -en vanlig, bastantoch ohelig käpp gjort bättre verkan. Det behöfs i våra dagar det mera radikala, -och med all respekt för helgonen: deras kraft till underverk — har legataf sig: Sjelfva widerverken,. de faktiskt gjorda: börja underkastas revisionn, så otroligt det låter. Sådan särvår tid. Af tvenne fromma öch mycket helig: män; hvilka 1 dennå tid stå på förslag att erhålla den helige faderns medgifvandetill kanoni; sation, tyckas de två stå på vippen att blifva — underkända. Det ges i Rom ett kollegi.! um, som särskilt har -sig ålagdt att pröfva helgonkandidaters meriter. Inom denna aktningsvärda auktoritet har det nu uppstått stors betänkligheter med afseende på två-af de tre; Det är en fränsk munk och en tysk eller böj misk kanik, hvilkas underverk verkligen icke anses vara af den fullt giltiga art, att de förtjena helgonglorian. Man bestrider icke att det är Tätt artiga prestationer, såsom åtskilliga af gamla och nya testamentets andra-klassmirakler; men den åsigten har inom kollegiet gjort sig: gällande; att skulle. alla sådana be-l rättiga till kanonisations erhållande, då kunde man ej heller gerna undgå att i sin tidihel sonens skara upptaga — Bostö och Ola Månsson; och det drager man sig dock för, till och med fastän, hvad den sistnämde angår, kongl Svea hofrätt redan har gjort honom till martyr. En icke obekant godsegare i det -ydliga Sverge, en man med ljust hufvud och med lärdom; en man, som har sina egna idder ock öga för diverse, skref nyligen till en annan innu litet sydligare svensk-magnat, känd för sin driftighet,, outtröttlighet, rörlighet och en cke alldeles vanlig förmåga i det praktiska. den han. äfven vid riksdagarne ådagalagt. på ett vackert sätt: Hvad angår din vän Ola Månsson, din högra hand. t jernvägsfrågan c. Yc. c. Det måste dock för en af landets petydande herrar Vara dliteti genant, detta att ust nu bli-påmint om att:samme Ola Månsson variti kritiska frågor hans högra handp, ock denhå förargliga omständighet skall utan vifvel ändu länge nog vara genant för mer in en. Vänner af detta slag-äro obestridlisen en sann fatalitet; vänner, med hvilka man len ena dagen årbetar fidelt tillsammans, för tora ändamål, och hvilka den: nästa blifva atta . på förslag att dömas förlustiga allmän! örtroende! Det är sannt, vännen Ola Månson har icke mistat det, ännu åtminstone, letta allmänna förtroende... Har han? Ja, så kan icke hin hjelpa de höga gynarnel . 0.