Aftonbladet – 13 april 1859, sida 2

KONGL. TEATERN. Efter en 36-årig hvila uppfördes i går afton på kongl. teatern Gustaf Wasa Detta stycke är hvad libretton angår af stor både nationel och estetisk betydelse; män torde sakna ett motstycke dertilli någotannatland. Ty sjelfva ämnet omfattar det för hela Sverges frihet och sjelfbestånd omätligt vigtiga moment då den store Gustaf Wasas sträfvanden för fosterlandetsbefrielse kröntes med framgång, och plarianläggningen till hela stycket är uppgjord-af en krönt diktare, som var en ättling af den store befriare, som i operan förherrligas, och innehafvare af den tron, som af denne grundlades, likasom äfven. den, som i detalj bearbetat och versifierat utkastet, kan kalläs en konung inom snillenas krets. Lägger. man dertill att musiken är skfifven fen tonsättare, som; efter att. hafva -genomgätt en mångårig förödmjukelsens: och försakelsens sköla, slutligeh vann Stort erkännande och erhöll det ena lysande. anbudet: efter det andra från de europeiska furstehofven; och som. genom den rena. och enkla stil, hvari han satt musk till detta historiska drama, visat sig värdig och vuxenvsitt kall — så blifver en naturlig följd af allt detta, att det verket i sin helhet måste vara en intressant företeelse isynnerhet för: alla, som hittills endast känt ectta stycke af berättelserna derom. Den af kapellmästaren Lachner verkstilda förstärkningen i instrumentering är utan tvifvelförtjent af loford: Man stördes ingenstädes af obehörigt larm från orkesterns: mera högljudda representanter, utan iakttog med nöje ett visst-lagom äfven der en :af situationen fordrad ökad instrumentalkraft -varinlagd, under det att de scefier, som för en förstärkt instrumentering äro särdeles ömtå