Aftonbladet – 13 april 1859, sida 2

sräfva i utskottsbetänkanden och döma efter; antydningar i dessa, gått nära ett fjerdelels sekel tillbaka i sina forskningar, i stälet för att hålla sig till de vid senare riksdaar utfärdade bankoreglementen och diskussionernå öfver dessa; hvarigenom de bordt komma till-en helt annan slutföljd beträffande ansvarigheten jemväl för diskontdirektör, som cke är bankofullmäktig, enär det särskilta stadgandet i 78 -3 mom. i afseende på fullmäktig, som beträdes med kommissionärskap:. appenbarligen ieke åsyftar något annat än att dådet väl kände hända att herrar fullmäktige såge mellan finger med hvarandra och följaktligen icke gerna beslöte åtal mot någon egen kollega, det följaktligen ansetts nödigt stadga att, när den ifrågavarande förseelsen begås af bankofullmäktig, frågan i alla händelser skall hänvisas: till åtal enligt ansvarighetslagemn, men då felet begås af di rektörerna vid lånekontoren, hvilkas förmän bankofullmäktige äro; sådant åtal möjligen kan uteblifva.. Rimligen :kan.-dockhärmed icke mehas, att åtal. i förevarande-fall: aldrig skulle kunna mot bemälde direktörer anställas, är mindre att, om det anställes, gällande lag icke skulle kunna på dem-tillämpas. Men äfven om en domstol-anser sig vär digt att, så som hofrättens tremänniga plural; tet i förevarande fall, .undanskjuta .ansvarighetslagen för ett utskotts betänkande; hvarifrån ett stadgande i ett reglemente antages hafv, härledt sig, fatta vi ändå icke rätt, huru.man kunnat undgå att tillämpa åtminstone det ansvar, som -finnes utsatt ej mindre: i nämde utskotts betänkande än i det, efter hofrättenegen uppgift, derpå grundade bankoregle mente, nemligen att den diskontdirektör,-sen idkar kommissionsrörelse med diskontlån, ska! skiljas från sin befattning. Också har sådart icke kunnat undvikas på annat sätt, än at bemälde hrr domare, som haft all möda ospard att från den förstar punkten i I momentet af bankoreglementets 78 S-deta sig -till--.den -anklagades befrielse från ansvar efter ansvarig hetslagen, deremot förklarat frågan om tillämpningen af andra punkten i samma moment (som i öfrigt innefattar just enahand: stadgande som 1.S i ansvarighetslagen) utöra ett ämne, hvarmed -det icke. tillkommer ofrätteri att taga :befattning, ochhVarigenon följaktligen hofrätten ansett någotansvarick kunna! Ola Månssön ådömasar mv mr i Således ikanrdet trilkomma-hofrätten att åberopa och tillämpa ett reglemente! för att fris en anklagad;shvilket, när frågan är om hän: fällande, det icke tillkommer -hofrätten att.tillämpallk : i : vest! I Beträffande i öfrigt frågan, till hvilket ansvar Ola Månsson lagligen bort fällas, antinigen det Tindrigåre eller detsträngare, anse vi densamma vara af underordnad betydelse 1 ljeräförelso med de principfrågor i afseende på lägskipniing, dem vi här vidrört och hvilka igenom: hofrättens utslag blifvit bragta å bane; ar för! detoförvilläde ötmidömet synes det vara temligen klart, att då det i änsvärighetslagens första S stådgade ansvar afser sådana förseelser, som härröra af försummelsen, säledes uraktlätenhetsfel; men den. handling för hvilken Ola Månsson blifvit åtalad obestridligen är af positiv natur och bevekelsegrunder till förseelsen varit, enligt hvad upplyst och btyrkt blifvit, egen vinning, -det är egen nytta, så åynes Idet åtminstone oss som Vore andra S:s tillämplighet en så afgjord sak, att sällan något lagrum kan bestämdare och tydligare träffa in på en föreliggande kasus än--som: här ö; händelsen. Vigtigast för det allmänna är dock i alle händelser, att ett försök att göra lagen kra;tlos genom: utskottsbetänkandenicke vinner häfd och att icke-full-ansvarsfrihet-dekreteras för hrr direktörer vid lånekontoreny genom förklarandet; att öfverträdelser-af bankoreglemenitets föreskrifter rörande deras åligganden icke äro hänförliga till ansvarighetslagen.