Aftonbladet – 11 april 1859, sida 2

som jag harantecknad i minnet — och kan. ske också från er sjelf, min käre Gädda Detta var grufsamt, Olagus... Men vill; nu låta mej säga ett ord för sann, så låter det så: Skulle jag eller någon annan haft et! sinne hit, ett annat dit — för j vet, så många hufen, så många sinnen— så skall det då aldrig mer sinna sej åt den leden., Olagus nickade med högtidlig nedlåtenhet: Eran ursäkt är opptagen, Gädda l Men sedan vi nu, sade Gädda efter ett passande uppehåll, kommit in i oppriktigheten, så skulle det vara roligt att veta hvad den slugaste och djerfvaste man i skärgården säger om Holtens försvinnande. Tror j att någon menniska här kan ha gömten eller hjelpt honom öfver till Norge, derifrån han kan komma öfver till Amerika ? Olagus strök tre gånger med handen öfver skägget, innan han svarade: Jag tror inte bara, jag vet...... Se der...s Huru, i herrans namn — har j haft bref? Den uslingen, som väl lagt ut alla sina funderingar i förhanden; hade omtrent fjorton dagar innan han rymde, eller dagarne efter sedan j och lots-far bergat den danske kapten, lånat opp af oss en summa — lik godt hur stor — den han skulle ha till enenskilter skuld, som han för ordningen inte ville ta opp i husets räkningar. Men vi fick förskrifning ställd på den tiden, gubevars, då han skulle göra skiljningsräkning med Hjelmen... Och brefvet, som j der håller i hand och som j kan lemna till Hjelmen, fick jag i går på posten från Stavanger., Jesses namn — jag kan inte läsa i häpnan... händerna darra på mej... Vill j, Olaus, vara så godl Hör på dåp... Hederlige stormän pålMörkön! Välbehållen på väg till en förnuftigare