manuskriptsamling skulle väl enligt stiftarens förord. nande icke allmängöras förr än efter.50 år; men ge nom särskilt beslut var ett undantag härifrån gjord: för en person, som enligt konung Carl Johans upp: drag sysselsattes med forskningar i Sverges nyaste historia. Af denna orsak blef den Engeströmska samlingen begagnad vid författandet af det arbete, som utkom mit under titel af: Mixnen ur Sverges nyare historia, samlade af B. v. Schinkel, och utgifna af C. W. Bergman. I detta arbete finnes intaget allt det egentligen historiskt vigtiga som den Engeströmska manuskriptsamlingen innehåller, jemfördt med en mängd andra källor som voro samlaren tillgängliga. Enligt planen skulle de 8 utkomna delarne af dessa Minnen åtföljas af ett bihang, innehållande sådana bref, uppsatser och dokumenter, som icke ansetts nog vigtiga att som bilagor intagas i sjelfya boken. . I denna afsigt och på undertecknads ansvar utlemnades till hr C. W. Bergman en del af de Engeströmska dokumenterna rörande tiden från 1780—1809. Men vid hr Bergmans oförmodadt inträffade död i Helsingborg blefvo nämde dokumenter i förvar öfverlemnade åt litteratören hr F. T. Borg. Undertecknad, derom underrättad, reklamerade dem genast såsom varande ansvarig för deras återställande. Efter någon brefvexling i ämnet erhöll jag omsider den 23 Oktober 1858 den försäkran af hr Borg att papperen voro orörda och skulle samvetsgrannt blifva återställda. Detta har äfven skett och de äro nu samt och synnerligen återlemnade till hr expeditionssekreteraren Hallencreutz, som eger öfverinseendet af det v. Engeströmska biblioteket. Hvad beträffar hr Sturtzenbeckers uti Illustreradt Konversationsblad införda bref af 1793-—94, från postmästaren Bregard i Hamburg, så har jag deröfver beklagat mig, hvarpå hr Borg under den 22 sistl. Februari lemnat mig följande svar: Beträffande hr Sturtzenbeckers meddelanden i Illustreradt Konversationsblad, bör jag upplysa att hanvisserligen, under några dagar han i fjol sommar låg här i Helsingborg, fick se några af: dessa papper, som funnos i mitt försvar, och att han förmodhgen (?) då afskrifvit ett par stycken små bref; men att det endast var bagateller från en försvunnen tid. Denna förklaring har väl icke tillfyllest lemnat den trygghet som varit önskvärd; men jag förmodar och hoppas att framtiden icke måtte gifva hr Borg dementi å hans till mig lemnade försäkran; och bör jag icke lemna oanmärkt att hr mag. Borg gått mina reklamationer till mötes med all den beredvillighet ag haft skäl att vänta. Då således de ifrågavarande manuskripterna blifrit i allo återställda dit de höra, torde äfven den af Snällposten åstundade upplysning vara vunnen. Stockholm den 8 April 1859. B. von Schinkel.