Aftonbladet – 7 april 1859, sida 3

så mycket vidlyftigare mening... Ruin. vill säga en fullkomlig omstörtning af all trefnad, allt lugn, all beqvämlighet, all glädje. Vidare vill det säga arbete, beherrskning, undergifvenhet och mycket, mycket mod. Men det är ännu icke nog. Begreppet af detta ord innebär äfven det, som jag har allra minst af, nemligen fördragsamhet. Och fördragsamhet torde jag storligen komma att behöfva, ifall Åkes lynne — hvad nog är troligt — stunaom blir bittert och otåligt genom olyckan...... Ack, vår kärlek, vår vackra kärlek, som stod i så herrlig knoppning! Blommorra skulle fullkomligt slagit ut, då Holt väl var borta. O, huru underligt går det ej med våra önskningar! Nu är Holt ändtligen borta,. men hans hämd har träffat så djupt, att kanske både lycka, välstånd, kärlek, knoppar och blommor bli bortsopade i ett enda vindkäst. Vid denna sista tanke kommo tårarne att lätta hennes ångest, den hon med fri vilja lemnat fritt spelrum för att se sin belägenhet från alla båll. ; ; Sedan hon så riktigt gråtit ut — hvilket hennes stolthet icke tillät henne göra inför Thorborg, ty det var stor skilnad mellan att gråta för mannens heder och att gråta för hans förstörda affärer — återtog hon sina öfverväganden med sig sjelf: Skall jag skrifva till mamma nu genast? Jag hade icke od förrän den här gemena historien var afgjord — och nu har icke väl det ena slaget fallit, så kommer ett nytt... Jag väntar visst ännu ett par postdagar, så har åtminstone någonting blifvit afgjordt.. Men när helst jag .skrifver, skall jag alls icke vara pjunkig. eller barnslig, eller. roman. tisk — icke heller vill jag råka in i någon storartad fjollighet.. När man börjar begripa det enkla förnuftet; såsom Majken och Thorborg, då bjelper man sig bäst med det.