Aftonbladet – 7 april 1859, sida 3

förlorat annat af sig sjelf än hvad hon gerna kunde umbära! a Hvad vill detta säga, gossar -— så mycket folk i boden, och ingen af er rör på sig.. (Gustaf stod uppspetad i fönsterkarmen och såg utåt gården, medan Janne låg gränsle öfver disken med ögonen i taket)... år det på et viset ni sköter er husbondes intresse? Just då han är nära att blifvaruinerad, tycker ni det vara er pligt att hjelpa till... Fort på era platgerlp Helt förskräckt rullade Gustaf ned från fönsterkarmen; och Janne kastade sig med ett hopp tillbaka öfver disken — och så ref hvar och en i tag med sitt göromål. Hvar är kladden — ni hinner ju ingenting — tag hit den, så får jag se.... Janne började söka. ! Ursäkta, sade Emilia, vänd till fiskrarne och bönderna, som med högan lust och breda leenden åsett bodherrarnesg nederlag, ursäkta, mina vänner, om ni fått vänta! Här råder gudnås mycken oreda i dag för den olycka, som drabbat min man. Men säg nu era ärenden, så lofvar jag att de skola blifva uträttade ordentligt. iq Och nu blef der lif i kommersen, så att sladdret om föregående dagens och nattens händelser utspäddes i sirap, bresilja, potatis, rågmjöl och sill. Sjelf vägde Emilia upp kafte, socker och kryddor, under det hon — såsom Moss skulle hafva sagt — höll tummen på ögat på herr Janne, som fick roa sig med att ur den fullklottrade griffeltaflan göra införingar i kladd Det var midt under denna sysselsättning, den Emilia med en oförliknelig värdighet be-. stred; som Hjelm hemkomoch öfverraskade henne. Huru betryckt han än var, upplyste dock