Aftonbladet – 7 april 1859, sida 3

RAllesangsOCh FONSSaXer. Ransakningen med sjökaptenen Brogren. Sedan sundhetskollegium till rådhusrättens 4:de afdelning inkommit med sitt utlåtande, utaf hvilket vi här, nedan meddela det hufvudsakliga, voro parterna i går åter kallade. Brogren inställde sig å svarande sidan och å kärande sidan tullinspektoren Isberg, åtföljd af sitt rättegångsbiträde, häradshöfding Carlstedt. Efter det utlåtandet blifvit uppläst, påyrkade käranden ytterligare vittnesförhör med flera sjömän, hvilka nu på våren väntades hem från sjöresa, och af hvilka en del skulle kunna intyga, att kapten Brogren slagit ynglingen med spaken. Kapten Brogren bestred ytterligare vittnesförhör samt yrkade upphäfvande af det för honom afkunnade förbud att lemna staden. Domstolen hemställde till käranden, huruvida han medgaf Brogrens begäran att få företaga utrikes resa. Härpå invände käranden, att han hvarken bestred elier medgaf nämde af Brogren framställda begäran, utan öfverlemnade afgörandet derom till domstolens pröfning och beslut. Sedan åklagaren stadsfiskalen Silfversparre på af domstolen framställd fråga förklarade sig öfverlemna afgörandet härom åt domstolen, kommer domstolen att härom efter försiggången protokollsjustering meddela beslut nästa onsdag. Sundhetskollegii utlåtande är af följande lydelse: Efter öfvervägande af hvad sålunda uti detta mål upplyst blifvit får kongl. kollegium det utlåtande afgifva: 1:o Att, ehuru obduktionen å Isbergs döda kropp, vid hvilkeh endast 2:e af kroppens. kaviteter blifvit undersökte, således icke varit verkställd med den fullständighet, som författningarne uti thy fall bjuda, de iakttagna liköppningsfenomenerna likväl gifva fullkomligt stöd åt hvad professoren Cederschöld och öfverläkaren Nyman i deras gemensamma, den 7 Januari 1858, afgifna edliga attest antagit, att Isberg dött af lungsot. 2:o Att Isbergs helsa och friska utseende vid afresan från Stockholm icke utesluter den jemväl af nämde läkare antydda möjligheter, att ett anlag till denna sjukdom redan då hos honom förefunnits; 3:o att under sådant förhållande de feberanfall, hvilka Isberg sig ådragit dels under vistelsen i Samarang, dels under seglingen derifrån, kunnat innebära tillräcklig anledning till utbrottet af ifrågavarande. sjukdom, hvars hastiga utveckling sedermera gynnats af det inflytande, som öfvergången från ett varmare luftstreck til ett nordligt oeh kallt derpå htöfvat, 40 att Brogren, genom hvad mot honom under fansakningen hittills förekommit, icke: kan-anses hafva förorsakat den sjukdom, hvaraf Isberg aflidit; Och 5:o att likväl hvad ransakningen lägger Brogren till last i afseende på Isbergs behandling, intilldess hans sjukdom redan uppnått den betänklighet, densamma vid annalkandet till hemorten redan visade, icke kan frånkännas all medverkan till påskyndande af sjukdomens. utveckling och följaktligen äfven till den dödliga utgången deraf. Stockholm d. 21 Mars 1859. ; C. J. Ekströmer. HB. 6. Engberg. C. U. Sonden. 4. T. Wistrand. 42. Gabr. Carlson I dag fortsattes polisförhötbt med handelsbokhållaren Osvald Carr, häktad och tilltalad för våldet mot murmästaren Sandgren. Sedan Osvald Carr blifvit från häktet upphemtad, inställde sig äfven stadsmäklaren Carr, hvarjemte på kallelse tillstädesommo kyparen F. Nilsson och uppasserskan Hilda homasson, båda anställda åen källare i Sandgrens hus. Nilsson berättade att han om sjelfva uppträdet ieke hade sig något bekant. Hr Sandgren hade inkommit i källarsalen och anmodat några personer följa sig upp till stadsmäklaren Carr, men ingen hade velat medfölja. Sandgren hade då varit lugn och ej i uppretad sinnesstämning, samt förklarade vittnet på framställd fråga, att han aldrig hört Sandgren fälla hotande utlåtelser till eller om Carr6. Thomasson: Dagen före det nu åtalade uppträdet, eller onsdagen den 23 sistl. Mars, hade Sandgren jemte tvenne personer inkommit i schweitzerilokalen doh visat sig förargad samt omtalat att han blifvit med ohöflighet bemött af Carres piga, då hän uppmanat henne göra rent uti tamburen till en .lägenhet, som skulle af annan person tillträdas och hyilken tambur fått af Carr begagnas tills våningen uthyrdes. Bokhållaren Carr6 hade derefter inkommit i schweitzeriet och börjat ordvexla med Sandgren samt slutligen yttrat till Sandgren: Ni är en fähund. .S. hade genmält: Gå upp till er far och skrif skandaler om mig. Derefter -hade Sandgren gått ut i förstugan efter O. Cärre och dervid hade ordvexlingen fortsatts, men utan att vidare uppträde inträffat hade Sandgren åter inkommit i schweizeriet. Osvald Carr erkände att han vid förenämde tillfälle yttrat till Sandgren: Ni bär er åt som en fähund. Stadsmäklaren OCarr företrädde och begärde att hahs sen mot borgen måtte å fri fot ställas. Sedan polismästaren Ekströmer uppläst doktor Rosanders attest för i dag, innehållande att Sandgrens helsotillstånd visserligen vore något förbättradt, men att något utlåtande om utgången ännu icke kunde lemnas, så afslogs. den framställda begäran om Osvald OCarres frigifvande ur häkte och uppsköts målet till nästa måndag. Stadsmäklaren Carr begärde och erhöll derefter särskildt besvärshänvisning till Svea hofrätt i anledning af öfverståthållareembetets denna dag afkunnade beslut. — Rådhusrättens 6:te afdelning afkunnade i dag utslag uti det derstädes handlagda ransakningsmålet med makarne Rosenlund, häktade och tilltalade för en mängd stölder. Sotaregesällen Carl Gustaf Rosenlund dömdes till ansvar för stulet gods till ett sammanräknadt värde f 456 rdr, ätt böta detsamma tredubbelt eller, i brist af tillgång, undergå 28 dygns fängelse vid vatten och bröd samt dessutom i tre års tid hållas till allmänt straffarbete.i Hustru Carolina Josefina Rosenlund dömdes för 4:de resan stöld till lifstids tukthus. Rådhusrätten lät bero vid mannen Rosenlunds förklarande, att han icke yrkade ansvar å hustrun för det. hon begagnat falskt. prestbetyg vid ingående af äktenskap med honom. Pigan Anna Brita Aman, Hvilken, under den tid hon tjenat hos kapten v. Kramer, stulit från husbondefolket och lemnat till hustru Rosenlund, gdömdes att böta 23 rdr 25 öre, eller undergå 6 dygns fängelse vit vatten och bröd samt dessutom i 3 måhader hållas till straffarbete. Utslaget, såvidt det angick hustra Rosenlund, skulle underställas hofrättens pröfning. Hustru R., nu 28 år gammal, ntbrast vid utsligets afkonnande i gråt, och begärde tillåtelse att, innan hon affördes till kor. rektionshuset, få samtala med sin man; men domstolen hänviste henne att derom bos fogaten framställa begäran. riga i målet inblandade personer, som köpt stulet godå af maäkarne Rosenlund, blefvo från ansvar frikända.