Aftonbladet – 7 april 1859, sida 2

MUSIK. Hr Kellermann uppträdde på sin soire i går afton uti icke mindre än nio särskilta större och mindre stycken, nemligen i ett vadagio, af Lemmer och en serenad af Franz Lachner, bäda satta för :4 violonceller, en måditation af Gounod öfver. Sebastian Bachs första preludium, för violoneell, piano och physharmonika, La Romanesca, en dansmelodi från 16:de seklet, ett Notturno af Franz Schubert för violoncell, piano och violin, :hvari pianostämman , utfördes af hr Alb. Lindholm och violinpartiet af hr Lindmark, vidare ett andante gratioso, af Bernhard Romberg, samt af hr Kellermann sjelf komponerade: en fantaisie brillante, ett divertimento öfver wallachiska och moldauiska folkvisor samt slutligen en brokigt sammansatt mazurka, benämd Souvenir de Vilna.. Uti hr Kellermanns föredrag af dessa stycken återfann man en särdeles ren, stark och välljudande ton, och hvad de tekniska svårigheterna beträffar, besegrades de på ett lyckligt sätt af konstnären, som till och med tycktes vilja förtydliga och åskådliggöra huru dervid tillgick. Vid hr Kellermanns första uppträdande härstädes, innan han lagt sig så mycket vinn om den egentliga virtuositeten, var det hans sällsynta förmåga att gifva färg och poesi åt de mera kantabla sakerna, som så mycket intogo hans åhörare, och vi tro satt denna lyckliga egenskap ännu utgör det mest framstående .dragetihr Kellermanns konstnärsskap. Hr Kellermann hade äfven denna afton tillfälle att aflägga några vackra prof på denna sin talang att kunna så att säga framlocka sång ur sitt instrument, isynnerhet i det första adagiot, i Schuberts om en poetisk inspiration och ett drömmande vemod vittnande Notturno samt i återgifvandet af de vackra Belliniska melodierna i ofvannämde fantaisie brillante,, hvari emellertid sjelfva kombinationen af melodierna icke tycktes i allo lyckad: Soiregifvaren hade att fägna sig åt mycket bifall och blef äfven framropad. MI Amalia Walin sjöng med välljudande stämma och ett fint musikaliskt uttryck åtskilliga vackra romanser af Rameau oeh Kjerulf samt Mozarts Varning, och belönades likaledes med ett lifligt erkännande. Soirn var rätt talrikt besökt och hedrades med kronprinsen-regentens och kronprinsessans närvaro. Att ett så ringa antal programmer var att tillgå, att endast några få af åhörarne, som först infunnit sig, lyckades erhålla sådana, må anmärkas, på det att en dylik uraktlåtenhet en annan gång måtte förebyggas.