Aftonbladet – 5 april 1859, sida 3

samman ... Nej, herre, för sexti år sen läste jag katkesen utantill — nu har jag glömt utanlexan, men hoppas ändå vara lika god kristen som både j sjelf och den andans man, som .så konstigt fattat Frälsarns tankar att han räknar hemmanskunskapen i dem efter läsesvarena på katkesförhöret. Och om dei inte vore liksom ett höghetstal, som inte anstår en fattig syndig menniska, skulle jag lägga. till de häringa orden, att jag önskar att komsarien, då den siste besökarn kommer, må ha sopat så rent för sin dörr som jag hoppas att med Kristi hjelp då ba gjort för min... Det var ordeti Aldrig hade lots-far i hela sitt lif talat så långt eller känt sig så frestad att tala. Också gick ett bifallsbrus genom hela salen. Hvarenda själ kände lots-fars gudsfruktan; och om kommissarien sett sig omkring, skulle han ha funnit sig omgifven af idel fiendtliga blickar, Med hög röst bjöd domaren tystnad. Hvad har nämden att säga? Allmänt förkunnade nämden att bägge dessa mäns fräjd var sådan, att intet det minsta tvifvel kunde uppstå om deras rätt till vittnesmål, hvari Moss och Guldbrandsson ansågo sig böra instämma. Under dessa tumultuariska rörelser, medan allas ögon voro fästade på de nya vittnena, bade Holt, liksom han blifvit knuffad hit och dit, så småningom makat sig emot dörren. Och då lotsen, på domarens uppmaning, börjat vittnesmålet med dessa så fruktansvärda ord; Vi bägge, Petter Gädda och jag, välloflige män, som, aftonen förrän herr Hjelm hittade den döda frun, befann oss på stranden mellan Svartskär och kapellgården, ha bägge med egna ögon sett hvemiden mannen var som plundrade hennep ...... försvann Holt som len ande;